Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1870, sida 1

9. Brud och brudgum. Det var den 8 December 1436. Det snögloppade om dagen, och vinden förde snöflingorna i yrande dans kringom klosterbyggnaderna i Wadstena och genom de trånga krokiga gatorna. Emedan det var Söndag och jungfru Marie aflelsedag, hvimlade dock gatorna af folk, och denna dag till och med mera, än hvad som brukade vara fallot. I Synnerhet voro gatorna närmast omkring klostret fyllda af allmoge, företrädesvis från det angränsande Aska härad, och mången af de fromma klostersystrarna hade förskrämd skyndat in i sin klostercell från talporten vid vestra flygeln eller dragit sig tillbaka från något af fönstren i arbetsrummen i samma flygel vid åsynen af en och annan bonde, hvilken allt för närgången och med allt för djerfva blickar tagit klostermuren i betraktände. Nu ringde det till morgonbönen, och munkar och nunnor tågade i högtidlig procession från sina bostäder till klosterkyrkan, hvarifrån snart en ljuflig sång hördes framtränga genom rymden öfver klostergården och trädgårdarna samt öfver mängdens i from andakt blottade hufvuden. Efter en stund gingo bröderna och systrarna åter tillbaka, och allmogen stod der så tyst och ödmjuk och from, att enhvar tydligen fann, huru föga grund man hade för att hysa någon fruktan, och de skygga klostersystrarna gingo vida frimodigare ifrån, än de gått till kyrkan. Endast abbedissan, syster Bengta Gunnarsdotter, såg mera bekymrad ut, än hon brukade, så att man tydligen kunde se, det något tryckte hennes sinne.