Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 2

uppfinningen och införa densamma i det praktiska lifvet. Fysik och kemi göra dagligen nya framsteg; området af de språk, hvilkas inhemtande erkännes såsom nödvändighet, utvidgar sig alltmer; historiens material tillväxer ofantligt; det närvarande och den aflägsnaste forntiden täfla med hvarandra alt rikta detta material med nya fakta; litteraturen, hvars kännedom gäller såsom gradmätare för modern bildning, blir oöfverskådlig. Hundratals andra saker tränga sig fram, för att tjena menniskoanden till oumbärlig näring. Hvar finna tid att i sig upptaga detta, att lära allt detta? Förlänges den tid, som uteslutande är bestämd till att lära, i samma proportion, hvari läroämnena tillväxa? Nej, tvärtom! Nödvändigheten att så skyndsamt som möjligt göra bruk af det lärda verkar allt mäktigare till att afkorta denna tid. Skolan tillfaller den uppgiften att uträtta underverk på den unga individ, som öfverlemnas ät henne. Man måste tillstå, att hon ej står tillbaka för denna uppgift. Pedagogien har att uppvisa framsteg, på hvilkas möjlighet man ännu för tio år sedan egde skäl att tvifla. Det är pedagogien, som, i det den förenklar läroprocessen (må det tillåtas mig att ge saken denna benämning), bereder skolan tillfälle att på samma gång skjuta sitt mål längre bort och nå det snabbare än hittills. På sednaste tiden har pedagogien i denna förenkling hunnit till en grad, som förtjenar den största beundran. Det är en metod, som, härstammande från Leipzig, redan varmt rekommenderades af den nyare tidens berömdaste pedagog, den för några år sedan härstädes aflidne Diesterweg, och nu vinner allmän spridning. Hur skall en lärare bete sig, för att på tre månader bringa eleverna uti en 20 å 30 hufvuden stark klass, sexåringar, utan all öfning och alla förkunskaper öfverlemnade åt skolan, så långt, att de kunna ledigt skrifva, läsa och — till en viss grad — räkna quatuor species? Handhafvandet af metoden gör honom kapabel härtill. Låtom oss fördenskull betrakta denna något närmare. — Med bäfvan ihågkommer jag den tid, då en hederlig skollärare på landet lärde mig A-B-C. Framförallt tordrades kännedom om bokstäfverna, derefter skreds långsamt till bildandet af stafvelser: a. b. ab; b. a. ba, o. s. v. Sedan på detta sätt tungan och ögat erhållit enimekanisk färdighet, kunde man öfvergå till läsandet af ord. Innan lärjungen kunde komma så långt att sjelfständigt kunna läsa en sats, förgick i allmänhet ett år. den erfordrade fördenskull ännu mycket längre tid. Quatuor species — addition, subtraktion, multiplikation och division — bildade fyra öfver hvarandra stående grader af räknandet, och en med mindre klart hufvud försedd elev i byskolan måste måhända afstå från att grundligt absolvera den sista graden, divisionen. Jag är öfvertygad om, att denna tungrodda metod ännu i dag användes i ganska många preussiska skolor. Numera betraktas läsningen och skrifningen såsom ett enda och oskiljbart undervisningsämne. Hvad som läses, måste äfven skrifvas. Genast i de.första undervisningstimmarne ledes lärjungen till att med de lätt skrifoch läsbara bokstäfverna sammanställa öppna stafvelser och ord, ja enstaka lärare våga tillochmed att omedelbart börja med slutna stafvelser och ord. Det mekaniska i öfningarne är reduceradt till ett minimum; eleven lär vid öfningarne alltifrån början att tänka. Ty i det han vid läsningen från ord genast stöter på föremål och namn — hvilka visserligen måste ligga inom hans synkrets — träder föremålet sjelft eller en namnet bärande person framför hans ögon; denna föreställning ger det ungdomliga sinnet en hållpunkt, ett behag, som lätt hjelper lärjungen öfver de första svårigheterna. Från det lättare öfvergår man naturligtvis till det svårare, och den lille eleven tillegnar sig liksom lekande elementarkunskaperna. Så stort är det behag, som denna metod utöfvar på eleverna, att dessa, såsom jag sjelf iakttagit, med en verkligt stormande ifver kasta sig öfver hvarje bok, som 1åkar i deras händer, för att, kedjande bokstaf vid bokstaf och stafvelse vid stafvelse, utfinna de deras åskådningssätt motsvarande ord och anknyta sina betraktelser dertill. Så vänjes eleven snart att förstå det lästa. Vid denna metod blir skrifningen icke blott medlet att uttrycka tankar, utan äfven, och företrädesvis, ett medel att hos lärjungen fast inprägla meningen af det lästa. quatour species icke lika många öfver Mm ra op Och skrifningen sedan! Läraren lät den bedrifvas fullkomligt oberoende af läsningen, och Vid räkningen bilda