Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 2

rad uppmärksamhet. Men när hon hade slutat, sprang han med häftighet upp och ilade ut i ett bredvid liggande rum, som vette åt gården. Han slog hastigt upp ett fönster och ropade ut: — Håll upp . . . håll upp! Men i samma ögonblick, som hans läppar öppnades, hördes ett väldigt hugg, och marsken kom etter en lång väntan tillbaka. Då var hans ansigte likblekt, och hans hand darrade våldsamt. Men han slöt den skälfvande Mickan i sina armar och kysste henne, i det han sade: — Bed för din frände, barn, ... onda makter drifva med honom sitt spel! Derpå satte han handen för sitt ansigte och gick in i ett inre rum samt slöt dörren efter sig. Sent om aftonen skred ett tåg tyst och högtidligt fram till Alla själars kapell. Det utgjordes icke af många, men sex munkar buro på sina skuldror något som liknade en kista, öfverhöljd med ett bårtäcke, och dessa följdes af några andra, hvilka sagta sjöngo en sorgesång. Etter dessa gick på något afstånd en högväxt man, insvept i en lång fotsid kappa af nägot mörkt tyg. När munkarne koumit in i kapellet, hvars kor nu var upplyst af brinnande vaxljus, nedsatte de der sin börda och stannade i en krets deromkring, medan en af presterna i Sanct Lars förrättade begrafningsceremonien. Längst nere vid dörren stod den höga skepnaden, som följt tåget, och han stod qvar ännu, när munkarne gingo sin väg och det blef tyst i kapellet. Men då gick han fram i koret och föll på knä vid kistan, samt blef så liggande, försänkt bön. Derunder hördes steg nere vid dörren, och innu tvenne skepnader inträdde i Alla själars kapell, hvilka äfvenledes skredo fram mot koret, men