Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 1

släppa in i våra fredliga kamrar dett: minister-omstörtande odjur, besinnade sig och stannade vid , den enkla dagordnin gen, såsom ett mindre äfventyrligt expe riment. Tillägger jag, att toleransfråga redan börjat i förskott sysselsätta sinnen: och att under alltsammans löper en mäk. tig under current af jernvägsbearbetninga och jernvägsintriger, så har Ni en unge färlig föreställning om situationen för ögonblicket. Jag vill icke uppehålla mig länge vic den debatt, som uppstod i första kamma. ren vid remissen af den kongl. propositio nen om förhöjd bränvinsskatt. Ni erinra Er anekdoten om den döende Hegel , Blott en enda har förstått mig — sade filosofen — , och denne ende — har icke heller förstått mig! Någonting dylikt kunde hr finansministern ha anledning yttra om sitt förslag till förhöjd bränvinsskatt. Tilllåt mig konstatera det faktum, att af alla talare, som yttrade sig i första kammaren om den föreslagna förhöjningen, var det blott en enda, hr finansministerns broder grefve Ludvig af Ugglas, som försvarade densamma, men han gjorde det blott med ett vilkor, som, att sluta af de upplysningar frih. Raab meddelade, svårligen lärer kunna uppfyllas, och då blir äfven denne ende försvarare en motståndare Grefve af Ugglas ansåg nemligen förhöjningen tillrådlig och det åsyftade resultatet — en ökad statsinkomst — kunna uppnäs endast under förutsättning att man kan lemna bränvinsbrännaren kredit på skatten, med andra ord, att varan lägges på något slags nederlag till dess tillverkaren hiuner bortsluta densamma och blir i tillfälle att med det den inflytande köpeskillingen liqvidera skatten. Men nu upplyste frih. Raab, som ligger mycket djupt i bränvinsfrågorna, att man i bränvinsutskottet förgäfves bråkat sin hjerna med att uttänka någon utväg att verkställa en dylik plan, hvilken strandat på omöjligheten att upprätta och bevaka lämpliga nederlagsmagasiner vid alla brännerier i hela riket. Hr finansministern uppträdde visserligen för att förnya sin förklaring, att om man hade att välja mellan kaffe och bränvin såsom beskattningsföremål, så ansåg han bränvinet böra föredragas; men bedraga icko alla tecken, betraktar hr finansministern sitt förslag om bränvinsskattens förhöjning redan såsom en förlorad position, och han synes ingenting bättre begära än att riksdagen, genom att höja beräkningen af det kannetal, som supponeras blifva under år 1871 tillverkadt, förhjelper honom till en hederlig reträtt från densamma. Han gaf en antydan i denna riktning redan under debatten i Onsdags i första kammaren och han upprepade i går, då han besvarade orefve Posses interpellation, att detta blott vore ,en beräkningsfråga. Tilltrodde sig riksdagen att antaga tillverkningsbeloppet ill 14,000,000 kannor, så förfölle allt tal om tillverkningsasgistens förhöjning, förklarade hr finansministern, och man finner således, att han icke lärer komma att if sin bränvinsproposition göra någon kaoinettsfråga. Åtskilliga sådana torde deremot kunna utveckla sig ur gårdagens tilldragelser i undra kammaren. Ni vet redan att man lå hade i denna kammare den allmänna )dget-debatt, som man der förgäfves vänade vid remissen af den kongl. statsverksoropositionen. Anledningen var nu den if statsutskottets ordförande gretve Posse ramställda interpellationen till finansminitern. Grefven hade begärt få veta dels warföre inställandet af andra beväringsdassens öfningar icke blifvit i statsverksDropositionen omförmäldt och boräknadt, lels i hvad mån tillgängliga besparingar, eservatiansanslag och obegagnade extra mslag kunde få användas såsom bidrag ill statsbristens fyllande. Grefven hade i in motivering gifvit anvisning dels på allnänna beväringsfonden, dels på åtskilliga sehållgingar å reservationsanslag och obedagnade extra anslag å femte hufvudtiteln. )å gårdagens aftontidningar redan temlizen utförligt redogöra för frih. af Ugglas var på grefve Posses spörsmål och för le upplysningar han meddelade rörande le tillgångar, som grefven förmodat kunna zöras för statsverkets behof tillgängliga, inser jag mig ioke behöfva härför i dealj redogöra. Jag vill blott fästa Eder ippmärksamhet derpå, att då hr finansninisterns meddelande, att grefvens uppister rörande förhandenvarande behållninar grundade sig på förhållandet den 1 anuari förlidet år och att han icke tagit sänsyn till de dispositioner, som kunnat mder årets lopp å dessa tillgångar göras, å försvagade han derigenom i icke ringa nån grefvens position och ansåg sig också anska riktigt hafva öfver honom vunnit ådant öfvertag, att han ansåg sig kunna illdela honom en ganska skarp tillrättaisning och icke otydligt låta förstå, att en ärade grefven lupit med limstången. Månne man icke har rättighet att forIra, sade frih. af Ugglas, att statsutskotets ordförande, då han vill rikta anmärkingar mot regeringen, tager reda på förållandena och ej framlägger så beskaffade ppgifter, som de här ifrågavarande? Och an gaf derpå on vink om, att om grefen vändt sig öppet och förtroendefullt