Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1870, sida 1

tierna började komma till kunskap om de dem genom grundlagen tillförsäkrade rättigheter samt då utvecklingen af grundlagen och dess anda skulle försiggå genom den mängd af svärigheter, hvilka halfbildning och outvecklade näringskällor lade i vägen för framåtskridandet. Schweigaard föddes icke under lysande förhållanden eller inom en stor och ansedd familj. Hans födelseort är den lilla; isynnerhet i afseende på skeppstart driftiga staden Krageröe, der hans far var en fattig, men aktad köpman, af hvars barn sonen Anton Martin var det tredje i ordningen. Vid 10 års ålder, år 1818, blef Schweigaard föräldralös, och han skulle nu uppfostras hos en fattig farmoder. Men då äfven hon snart afled, blef gossen skickad till sjös. Ilans stora gåfvor gjorde sig emellertid redan gällande, och det beslutades omsider, att han skulle bli köpman. För att lira sig tyska språket, inackorderades han hos presten Köppen i Ostfriesland, som lyckligtvis var en bildad och kunskapsrik man. Här lades grunden till Schweigaards själsutveckling, och efter att ha konfirmerat den unge mannen, skickade presten honom hem med enträgen uppmaning att låta honom beträda studiernas bana. Flera år voro emellertid förlorade för honom, och först vid 22 års ålder dimmitterades han från Skiens Järdomsskola till Kristiania universitet. Är 1832 hade han med utmärkelse genomgått alla sina examina, erböll nu stipendium för att studera jurisprudens, nationalekonomi och bankväsende i Tyskland och Frankrike, blef år 1835 anställd som universitetslärare och började nu sitt offentliga lif. Han var flera gånger erbjuden statsrådsposter, men förblef ända till sin död protessor och bankadministratör, hvilka befattningar tillsammans förskaffade honom en årlig inkomst af omkring 2,600 specierMan kan med skäl säga, att han grundlagt hela vår jurisprudens, hans största arbeten häri äro ,,den norske Proces och hans bearbetning af den nya kriminallagen. Men för öfrigt ha de flesta större lagarbeten honom att tacka för sin tillvaro, och på den norska statistiken, på bankoch penningeväsendet har ban nedlagt ett stort arbete. I Tyskland florerade på 1830talet de invecklade filosofiska systemerna, och han fick under sitt vistande der en sådan afsmak för dessa, att han under hela sitt lif sträfvat att införa vår rättslära på ett praktiskt-realistiskt filt, hvilket till och med från ett och annat håll ådragit honom beskyllningen för att hafva försummat vetenskapens abstraktion, filosofi eller rättsiden. För den juridiske embetsmannen äro i alla händelser hans arbeten af ett oskaltbart värde. -I nära 30 år har Schweigaard såsom medlem af hufvudstadens kommunalstyrelse och af storthinget utöfvat ett mera ingripande inflytande på hela vår utveckling än någon annan norrman under den nyare tiden. Hans ridderliga öppenhet samt personliga älskvärdhet och välvilja i umgänget tillvunno honom allas hjertan, och hans oegennytta var större än hans pekuniära förmåga mången gång syntes medgifva. Enhvar storthingsman är berättigad att dagligen ur statskassan uppbära 3 specier i arvode under storthingstiden, omkring 8 månader hvart tredje år, men professor Schweigaard uttog aldrig en enda skilling. En gång hade han tecknat sig för några aktier i en af våra privatbanker; den gjorde utmärkta affärer och utdelade ett år 40 procent i dividend, tillsölje af en inbesparad reservsond, för hvilken det sedermera ej sanns bruk. Men detta förekom Schveigaard väl starkt: ,,I en bankinstitution, som ger sina aktieegare 40 procent i utdelning, vill jag ej vara delegare, sade han och skickade sina aktier i present till studentföreningens byggnadsfond. Derför efterlemnar han åt sin son ingen förmögenhet, hvilken denne ej heller behöfver, då han såsom skicklig advokat redan har en god praktik och är gift med grosshandl. Meyers dotter. Schweigaards tankar om sig sjelf och sin förmåga öfverensstämde med Buffons definition af ordet geni: ,le genie Cest un long travail.z Då de akademiske medborgarne år 1860 bragte honom sin hyllDm. mm erson, behöfdes icke för att framkalla en