Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1870, sida 1

— Detta är att föra afvog sköld mot riket, och Sveriges lag stadgar dödsstraff för slikt brott. En blick af tillintetgörande förakt träffade den gråhårige hycklaren från Broder Svensson, men drotsen, som knappast kunde dölja sin tillfredsställelse att få utan vidare bryderi blifva qvitt den besvärlige mannen, fiste sig alldeles icke vid detta uttryck af riddarens missbag, utan fortsatte, vändande sig till sin frände marsken: — Vi stå här, min son, såsom drots och marsk i konungens stad och ställe, och den som höjer sin hand mot någon af oss och bryter mötets frid, han har brutit edsöre... här behöfves ingen tvekan... Marsken vinkade med handen mot drotsen och tog nu sjelf till orda. — Hvad jag hafver sagt till eder och till andra — sade han med lugn stämma, churu förtrytelsen glödde i hans blick — det blifver jag vid... Jag vill göra allmogens sak till min, men jag vill derför icke låta hvarje folkets man föreskrifva min vilja lagar... De beskyllningar, I hafven kastat mig i ansigtet, kan jag icke bemöta så länge jag står i spetsen för riket... Men när allt kommit till en god ända, då vill jag vara eder redo med udd och svärd, hvar helst I viljen ... der hafven I mitt ord, Broder Svensson! Bragt till ursinnighet af marskens lugn, som han betraktade såsom höjden af bedrägeri och förställning, tog riddaren upp sin handske. — Så skall det icke dröja länge, förr än da skall höra af mig, lede marsk, och då skall du nog draga ditt svärd, om eljest en droppa mod finnes i din barm, men till dess kan du taga detta som ett minne af en ärlig riddare! — Med dessa ord kastade han handsken i ansigtet på marsken och störtade mot dörren. Nu kunde marsken icke längre lägga band på sin vrede, och drotsens uppmaning att tänka på den kungliga högheten, som förolämpades i mar