Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 3

En förment prinsessa. Lektor Carl Norrby har, genom Dagligt Allehanda, till varning meddelat allmänheten följande märkliga berättelse, hvilken vi återgifva så mycket heldre, som ryktet om den föregifna Vasaättlingen spridt sig äfven hit. Berättelsen är följande: Sedan många år har både i Stockholm och på flera ställen i landsorten äfvensom i Finland (Åbo) uppträdt ett numera öfver medelåldern kommet fruntimmer, hvars hemlighetsfullhet och i allmänbet besynnerliga uppförande ådragit henne en uppmärksamhet, som icke alltid varit af grannlaga natur, men äfven ofta röjt ett uppriktigt och lifligt deltagande. Hon bar kallat och kallar sig fortfarande fröken Helga De la Brache. Oaktadt hon i afseende på allt, som rörde hennes person och lefnadsomständigheter, gifvit sig skenet af en varsamhet och försighet, som man eljest är van att finna endast hos politiska flyktingar i en farlig omgifning, har hon dock sällan eller aldrig underlåtit att för personer, med hvilka hon kommit i närmare beröring, framkasta betydelsefulla vinkar om sin höga börd och sina förnäma relationer. För dem åter, i hvilka hon trott sig kunna påräkna passande verktyg för sina väl beräknade planer, har hon ej tvekat att fullständigt yppa beskaffenheten af den vigtiga hemlighet, som vore förbunden med hennes person. IIufvudsumman af den berättelse, som då vanligen med stor liflighet och med uttrycket af en djupt olycklig, hvilken dignar under tyngden af smärtsamma minnen, framställdes, har i allmänhet varit följande: Hon, fröken De la B., vore f. d. konung Gustaf Iy Adolfs äkta dotter med diottning Fredrika. Hennes höga föräldrar hade i hemlighet genom vigsel i ett schweiziskt kapell återknutit den förening, som år 1812 blifvit upplöst, och hon, frukten af detta förnyade äktenskap, vore omkring 1819 eller 1820 född i Lausanne, der hon under sin moders uppsigt, om ock ej hos henne sjelf, tillbragt sina första barnaär. Förmodligen år 1825 kom hon till Sverige för att uppfostras af prinsessan Sofia Albertina, dock af egna medel, skänkta eller deponerade af hennes slägtingar. Redan året derpå återhemtades hon dock på sina föräldrars önskan till Schweiz, der hennes moder likväl snart dog. Förskjuten af sin höga slägt, blef. hon år 1828 af f. d. konungen sjelf i hemlighet förd till Sverige och till prinsessan Sofia Albertina. Men vid prinsessans kort derefter timade död skickades hon ,enligt då gällande svensk lag(!) till Vadstena hospital. Meningen härmed syntes hafva varit, att hon skulle kunna förklaras för vansinnig, ifall hon kommit i tillfälle att för någon yppa sin börd. I Vadstena hölls hon inspärrad till år 1834, då hon efter en tids vistelse vid Manilla, der bon genom behandling af d:r Säve befriades från en i fängelset ådragen ögonsjukdom, som hotade henne med blindhet, öfverlemnades åt grefvinnan Wetterstedts vård eller, enligt en annan version, rent af upptogs i excellensen Wetterstedts hus för att der uppfostras. År 1835 fördes hon till Slesvig, de! hon konfirmerades, vistades sedan hos sina höga slägtingar i Baden, men återfördes redan 1836 til Stockholm, der hon hölls strängt afskild från umgänge med andra menniskor eller i ett slags ar rest. År 1837 råkade hon i ett upprördt ögonblick (det var vid tidningen om Gustaf Adolfs död; att förråda sin börd, och nu började för henne er tid af de svåraste lidanden. Af de maktegande (naturligtvis i all hemlighet) förklarad för vansinnig, inspärrades hon ånyo i Vadstena hospital