af den svåraste nationalolycka drabbade danskarna — ja, att de icke anse dem ha varit värda någon hjelp? Förf:s åsigter äro afgjordt antiskandinaviska, och derför bestrider han tillvaron af någon skandinavism i Sverige; han tillhör nemligen det slags menniskor, som se icke annat än hvad de vilja se. Emellertid är han betydligt mildare i sina omdömen om svenskarna än om sina egna landsmän, ty om dessa yttrar han sig med en verklig afsky, hvilken äfven drabbar skåningarna, som förekomma honom alltför danska. Han har sinne för vårt lands sköna och storartade natur, han finner svenskarne höfliga, saktmodiga och älskvärda, men hans föreställningar om folkets framtid äro de dystraste och han spår, att Sverige blir allt fattigare och fattigare under tidens lopp, ty, räsonnerar han, den resande ser ju nästan blott trän och stenar, och när träden äro nedhuggna, finnas blott stenar qvar. Han påstår att olikheten mellan det svenska språket och det danska är så stor, att en värdshusuppasserska förstår engelsmän och fransmän bättre än danskar, och att finska bönder förstodo hans tungomål bättre än svenska, Vikunna ej underlåta att protestera mot en sådan framställning afförhållanden, och tro, att andra danska resande kommit till motsatta resultater. Julbetraktelser till andakt och uppbyggelse för troende af J. Colliander, H. Sjögren, P. Velinder, C. V. S., A. F. Beckman, C. M. Fallenius, Th. F. Grafström, J. A. Olin, E. V. L. Rundquist, J. M. Lindblad, P. E. Emanuelsson. Samlade och utgifne af E. V. L. Rundquist. Stockholm, Albert Bonniers förlag. 1869. Utan tvifvel har denna lilla samling betraktelser af åtskilliga bland vårt lands förnämste andliga talare under den sistförflutna julen med uppbyggelse lästs i många svenska hem. Flera af dem äro också verkligen utmärkta, synnerligen egnade både att sprida ljus öfver vigtiga punkter i vår kyrkas lära och att väcka till andakt. Såsom sådana vilja vi beteckna dem af P. Velinder, C. V. S. och J. A. Olin. Den at C. V. S. — den fjerde i ordningen — röjer författarens rika gåfvor, på samma gång den genom den varma, sannt kristliga anda, som genomgår den, motsvarar sin uppgift. — Dessa betraktelser äro för öfrigt, i följd af ämnets natur, lämpliga för hvarje tid på året, ehuru de på titelbladet kallas , julbetraktelser. Dop och confirmation. Ett ord till belysning för alla christtrogna af M. Friedrich J. Ph. Heim, t. Dekan i Tuttlingen. Öfversättning från andra upplagan af Axel Lundh. V. d. m. Collega schole i Carlshamn. Med förord af d:r N. J. Cervin-Steenhoss, Carlshamn 1869. Tryckt på bokhandlaren Nils Quidings förlag å Tryckeribolagets officin. Förf. uppträder i denna skrift mot en inom vår kyrka ganska gängse uppfattning af dopets och konfirmationens betydelse och söker att ådagalägga skriftenligheten af sin egen åsigt om dessa handlingar. Om dopet yttrar han bland annat, att kyrkan redan tidigt haft att kämpa dels mot den i den naturliga menniskan liggande pelagianska uppfattningen och dels mot vidskepliga, köttsliga föreställningar om en dopet tillskrifven magisk kraft. Angående konfirmationen yrkar han, att blott trosbekännelse måtte afläggas, men intet löfte afgifvas vid densamma. Läsning för Söndagsskolor. VIL Ben gyldene kronan eller Legenden om bostedina och Adgillus, af E. R-g. Säljes till förmån för en Söndagsskola. Göteborg, tryckt hos Anders Lindgren. 1869. I detta lilla häfte finner man en vacker legend, framställd på ett för barn ganska lämpligt språk. Vi önska, att den måtte finna en afsättning, som motsvarar den välvilliga förf:s förhoppningar. A.