Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 3

detta år gör en uppoffring af 13, 106 rdr. Litteratur. En ny bukett dikter af Anna A. för år 1870. Upsala, Esaias Edquist. Ett giltigt anspråk på uppmärksamhet i vår på äkta poetiska skapelser ytterst fattiga tid ega dessa små stämningsrika, i hela sin enkelhet så intagande dikter. Fört:n går obestridligen alltjemt framåt, formen blir alltmera ren, mjuk och välljudande och innehållet rikare. Isynnerhet äro de under rubriken , Hyddans son förekommande sångerna ,från heden egnade att anslå hvarje för äkta poesi känsligt sinne. Svenska akademien hade på sin sista högtidsdag några loford för dem, men ingen gyllne belöning. Om man blickar tillbaka på de poemer, som på föregående högtidsdagar vunnit mindre priset, så förekommer detta resultat ej förklarligt, derest icke på sista tiden strängare grundsatser gjort sig gällande inom vår vittra areopag, ty ganska många af de på detta sätt utmärkta dikterna torde ej kunna mäta sig med ,, Hyddans son. Diktionen är ledig och fri från knaggligheter, ett varmt siune för naturen och en klar blick in i dess symbolik stämpla hvarje särskild sång. Stundom erinras man om en annan skaldinna, som besjungit heden med entusiastisk förkärlek, nemligen den högt begåfvade Wilhelmina Nordström, ehuru vi visserligen ej finna här det halft mystiska djupet i tanke och känsla, som genom antydningar verkar med underbar kraft på läsarens fantasi, och denna originalitet, som anslår och väcker beundran på samma gång. Ätven de andra dikterna i det lilla hättet utmärkas genom de förtjenster, som karakterisera Anna A:s författarskap. Såsom den vackraste bland dem vilja vi beteckna , Helsningar med midsommarsskyarna, ett litet stycke som genom sin ursprunglighet och sannt poetiska färg skulle vara förtjent af en plats i hvilken diktsamling som helst. — Mindre framstående äro de små skizzer i obunden stil, som äfven förekomma här. Emellertid äro de att föredraga framför flertalet af dem, som på sednare tider blifvit offentliggjorda i vårt land. I den första af dem, , Sköra trådar, teckning efter naturen, uppenbarar sig uti inledningen samma förmåga i naturskildringen, som ger sådant behag åt många af författarinnans sånger. I den sednare ,,Elnas julgranar har förs:n sökt uppdraga en parallel mellan lifvet i skogvaktarebostället och det i en bildad embetsmans hem, men har ej rätt lyckats deri. Elna sjelf förefaller litet orimlig genom sitt ,nihil admirari, och vi kunna icke sympatisera hvarken med hennes kritik at julaftonsarrangemangerna i slägtingarnes hus eller med hennes nattliga flykt. En tur i Sverige. (Småland, Vermland, Båhuslen.) Af Verax. Christiania. J. V Cappelens Forlag. 1869. En turist, som så hastigt genomreser några svenska landskap som hr Verax gjort, kan, äfven om han blifvit begåfvad med skarpare iakttagelseförmåga än denne haft, svårligen undgå att göra betydliga misstag, om han sedan tager sig för att bedöma land och folk efter hvad han sett och hört. Således finna vi ock i dessa anteckningar ganska betydliga missuppfattningar af många förhållanden, som förf. tror sig känna. Att efter de tillfälliga bekantskaper, som förf. gjort, döma efter sinnelag och åsigter hos folket måste erkännas som förhastadt, och bäraf har ock kommit sig att förf. meddelar mycket missledande. Hvilken fördomsfri svensk skall icke säga, att förf. misstager sig, då han vill komma sina läsare att tro, det svenskarne ej gladde sig örver konungadottrens giftermål med Danmarks tronföljare, utan harmades deröfver, emedan de danska prinsessorna gjort mera lysande partier, eller då han påstår att svenskarna ,ved att gribe i sin Barm hemsökas af starkt tvifvel på att der finnes kärlek för eller ens medlidande med de