Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 2

italbildning utgör omkring 120 millioner L sterl. om året, eller omkring 4 C pr ndivid.) Antaga vi i Sverige kapitalbildningen till blott en åttondedel häraf, eller 1, pr individ, hvilket helt visst är alldeles för lågt, så erhålla vi likväl en summa at 2 millioner Å, eller 30 å 40 millioner rdr om året Och denna summa behöfves alltför väl för den växande produktionen. Under sådana förhållanden bör det nu ej längre kunna möta någon svårighet, eller vålla något trångmål, att upptaga årligen för statens rikning 6 å 7 millioner rdr inom landet, allt under vilkor att medlen blifvit nyttigt, d.ä. produktivt använda. Men i öfrigt bör detta bero på lånevilkoren ; kunna vi få lånen billigare i utlandet, böra de tagas der, men i annat fall icke. Inga premier hvarken åt ineller utländska långifvare. . Under alla förhållanden synas oss obligationerna böra vara ställda på både svenska och ett utländskt språk, med, om möjligt, tillfälle att uppbära räntan äfven i Sverige å de utländska lånen och på nåson plats i utlandet, t. ex. i Hamburg, å de svenska. Härigenom kunde från utlandet köpta obligationer lyfta sin ränta i Sverige, hvaremot svenska obligationer kunna uppbära ränta i utlandet. Vikänna dock icke om en sådan anordning låter sig göra, men visst är, att det vore ytterst fördelaktigt för den naturliga omsättningen af våra statspapper, att både den inhemska och utländska marknaden stode för dem lika öppen. Det inträffar nemligen tider, då vi hafva behof af att sälja våra papper, och då måste deras begränsning till den inhemska marknaden vålla ett betänkligt prisfall. När vi åter kunna återköpa våra papper från utlandet, försvåras denna operation derigenom att ränteliqviderna ej kunna uppgöras inom landet, varande beroende af kursvexlingar, kommissionärskap, m. m. Ju mera universella statspapperen äro, desto bättre, så mycket heldre som man synbarligen tenderar derhän, att vexlingarne i handelsbalansen komma att utjemnas alltmer med statspapper, i stället för genom försändning fram och åter af ädla metaller, en försändning, som alltid medför större eller mindre olägenheter för ett lands inre affärslif, då äfven en obetydlig metall-uttagning ur de stora förrådsrummen (riksbankerna) vållar räntestegring och strypning, kunnande öfvergå till verkliga kriser, allt under det denna metall-uttagning varit den mest naturliga sak i verlden. Då vår finansminister ru föreslagit uppläggandet af en enda låneserie om 40 millioner, hvars obligationer utgifvas till de årliga belopp, som af riksdagen beslutas, vilja vi uppskjuta vårt omdöme derom, intilldess man närmare lärt känna den tilltänkta operationsplanen. Är det meningen att ställa lånet framdeles såsom hittills på en årlig amortering, så synes oss saken vara förbunden med åtskilliga svårigheter, då de ännu ej emitterade obligationerna väl måste ingå i samma amortering, vare sig denna sker genom uppköp eller utlottning. Är det åter afsigten att grunda lånet på perpetuella räntor, böra de formella svårigheterna vara mindre, men deremot torde de materiella blifva större, enär, enligt vår förut uttalade uppfattning, landet ännu icke är moget för en sådan låneform, trots dess onekliga företräden. Det är möjligt likväl att vi häri misstaga oss, då en så sakkunnig man som den ,,ekonomiska författaren i Stockholmsposten varic af annan mening. Ledsamt vore emellertid att göra ett experiment, som misslyckades. Det bör under inga förhållanden blifva oss svårt att nu upptaga äfven ett större utländskt lån, derest det vore af nöden påkalladt. De svenska statspapperen hafva, alltifrån det sednaste engelska lånets upptagande, stigit oupphörligt, så attt. ex. nu Sveriges 5-procent-lån noteras i England al pari och något deröfver, under det t. ex. Rysslands 5-procent-lån icke uppgår till 90. Denna lyckliga vändning inträdde, vi böra ej glömma det, just med det omnämnda engelska lånet, hvilket visserligen blef dyrare än något föregående, men hvilket, märk väl, lyckades. Och derpå ligger en ofantlig vigt för ett lands kredit. Hvad som förut hållit Sveriges kredit nedtryckt var just den olyckliga omständigheten att det föregående engelska lånet i 4!(,-procent-obligatoner misslyckals. Härigenom kunde man tillåta sig sådana förslag som mötte grefve Henning Hamilton i Berlin från hr Rotschild. Häraf måste ock följa, att vi nu måste gå in på hårdare vilkor än förut. Men derigenom lyckades lånet, och så drog dess framgång alla öfriga papper med sig, till och med de förut oafsätiliga engelska 42-procents-obligationerna. Det var således en särdeles fördelaktig sak, att länet kunde, under dåvarande svåra tider, på äfven de dryga vilkoren — hvilka dock voro billigare än alla andra anbud — uppgöras, och står man derför i stor förbindelse till de män, som förmådde genomföra denna transaktion. Gifvet är att i den mån vi kunna sjelfva börja göra inköp af våra i utlandet placerade obligationer, så skola dessa vinna alltmer i anseende och fasthet. Och detta skola vi kunna göra i den mån landet går namåt. Och ett vilkor derför är först och sist: kommunikationer. Derföre anse vil den hushållningen vara mycket dålig, som vill återhålla dessa byggnadsföretag, eller e — —— — pt — — F— — T—dd —— AA —-—— ä— — — — ÄUA-——