Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 2

henne under åratal är och blir en dälig ekonomi. Så kunna vi ej annat än högligen ogilla det förda talet, att vi skola utföra våra jernvägsbyggnader med behållningarna afl: de redan anlagda jernvägarne, men ej med högre belopp. Vi anse att dessa behållningar böra gå in till statsverket för gäldande af annuiteterna å de upptagna lånen, samt att nya byggnader skola utföras genom nya lån, hvilkas annuiteter betalas genom de nya trafikmedlen. Bristen får tillsvidare fyllas af statsverket. Och då böra arbetena bedrifvas med kraft, hvarigenom de icke blott blifva mycket billigare, utan komma att skyndsammare återgälda de nedlagda kostnaderna. —— —————-———— När de europeiska staterna öfverbjuda hvarandra i underhållandet af stora armåer, utgör naturligtvis nödvändigheten att försvara sig mot fienders anfall den första förevändningen för detta bedröfliga system. Det andra skälet, som åberopas, är nödvändigheten för en stat att uppehålla sitt politiska anseende och inflytande, hvilket isynnerhet gäller om de stora makterna. Till och med en så upplyst och frisinnad man som Prevost-Paradol ser häri ett skäl för Frankrike att uppehålla sin starka härsmakt, emedan det eljest skulle vara ute, försäkrar han, med Frankrikes ,,preponderance. Det är anmärkningsvärdt emellertid, att det gifves en stat, som icke har behof af dessa ofantliga armåer för att uppehålla sitt inflytande, nemligen N. Amerikas förenta stater. Knappt var det stora borgerliga kriget slutadt, med all den afmattning, som derpå följt, förrän denna republik afskedade sina officerare och soldater samt sålde en god del af sin flotta och sina vapen, låtande dessa komma i händerna på makter, som kunde möjligen begagna dem mot Amerika sjeltt. Och detta gjorde man, under det tvenne frågor af den mest ömtåliga natur ännu voro sväfvande med två af Europas stormakter. Mellan England och Åmerika stod den ännu ej bilagda Alabama-affären, och med Frankrike ockupationen af Mexiko. Det mäktiga Frankrikes suverän måste underkasta sig den bittra förödmjukelsen latt lemna i sticket den olycklige prins, som han öfvertalat att, under löfte om I beskydd, uppträda på Mexikos tron. Endast ett ord från republikens president jvar nog att tvinga kejsar Napoleon att draga sina trupper tillbaka. Styrkan lärer väl alltså här icke hafva berott på de stående armerna, utan på Förenta Staternas resurser i öfrigt. Då sär det likväl att märka, det Frankrike har lika stor, om ej större, folkmängd, hrilken utomdess är samlad på en långt mindre yta och vida mera till suveränens förfogande, när det gäller armtuppbåd, än N. Amerikas. Åkven förhandlingarne med England visa, satt den stora republiken ingifver full respekt, utan att hafva någon stor härmassa satt hänvisa på, för att gifva kraft åt sitt ord. Hvad försvaret angår, så kan man väl säga, att Förenta Staterna kunna vara lugna, då det ej är så lätt att föra trupper öfver Atlantiska hafvet. Det har emelslertid visat sig att sådant låter sig göra, soch denna erfarenhet skulle vara tillräckÅlig att i Europa gifva kraft åt en regerings yrkande på en stor stående armå. Men republiken på andra sidan Atlanten läter ej skrämma sig, emedan hon är medsveten af sin kraft att möta hvarje fiendtsligt besök, och den kraften ligger ej i de sinösvade trupperna, utan deri att hvarje man är färdig att, om det gäller, skydda I sitt land. När den stora stående armåöen här ej anses erforderlig för vare sig försvaret eller det politiska inflytandet, så erfordras den ej heller för upprätthållandet! af någon monarkisk värdighet. Här finnas icke några soldat-furstar, som hafva sin förlustelse i militärexercis och revyer. Det är sju ett bevis likväl derpå, att ett lands ställning kan vara sådan, i politiskt och socialt hänseende, att man kan undvara detta militärväsen, hvaråt Europas stater soffra det mesta af sin inre kraft, af sitt välstånd och af sin lyckliga utveckling. Månne icke häri bör ligga en anvisning för de europeiska folken, huru äfven de I böra ordna sina statsformer för att kunna uppnå samma ställning? , Staden och Länet. Ordensutnämning. Enligt norska tidningar har kaptenen vid Göta art. regemente D. Odelsljerna blifvit utnämnd till riddare af S:t Olafs-orden. — IIelsotillståndet i Göteborg, Läkaresällskapets rapport rörande sjukdoms