Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1870, sida 1

att förvalta domareembeten, är kanske den som längst synts tvifvelaktig. Den tycks deremot numera vara ganska klar för det stora slertalet, och man har kommit till insigt derom, att den ännu gällande inskränkningen i detta sall är oförenlig med tidens fordringar på humanitet. Dagligt Ällehanda, som i denna fråga ställt sig helt och hållet på den liberala ståndpunkten, har i en artikel förliden Fredag med stor konseqvens visat det barocka i ett lagstadgande, som gör det omöjligt för en skicklig person, hvilken ej tillhör statskyrkan, att blitva notarie vid en rådhus? rätt, ja icke ens länsnotarie eller länsbokhållare, enär det kan komma i fråga att de sistnämnda vid vederbörandes förfall skulle bestrida landssekreterarens eller landskamrerarens tjenst, som det åligger att under landshöfdingens frånvaro utöfva den domareverksamhet, hvilken i administrativa mål tillhör landshösdingeembetetDagligt Allehanda framdrager för öfrigt en mängd exempel, som belysa frågan om billigheten af att s. k. främmanded trosbekännare må tillåtas utöfva äfven domareembeten, utan hvilken tillåtelse det skulle tjena till ingenting att släppa nämnde trosbekännare in på tjenstemannabanan. Om man väl medger dem rättighet att blifva tjenstemän, men från den allmänna regeln undantager domare, hvilka kunna vara ej blott juridiska, utan, som nyss visades, äfven administrativa, bildar man, som Dagligt Allehanda riktigt anmärker, en pariaskast bland tjenstemännen, uteslutande hänvisad till tjenstemannabanans lägsta trappsteg. Med insigt härom, och det är en lyckligtvis numera temligen allmänt utbredd insigt, afvaktar man med stor otålighet huruvida riksdagen skall antaga de nu hvilande grundlagsförslagen. Det ena ar dessa, det som angår 26 8 riksdagsordningen och rörer upphäfvandet af den nu gällande bestämmelsen, att riksdagsmannabefattning må utöfvas endast af sådana svenske modborgare, som bekänna sig till kristen protestantisk lära, anser man sig ega anledning att tro blifva antaget utan särdeles stort motstånd från något håll. Om det andra förslagets öde är man deremot kanske ej fullt så säker, det sora rörer ändring af 28 8 regeringsformen och afser att, utan andra undantag än af statsrådsembeten, ecklesiastika tjenster och lärarebefattningar, hvarmed är förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom och teologisk vetenskap, lemna tillträde till alla embeten oeh tjenster åt bekännare af hvilken kristen lära som helst, äfvensom åt mosaiska trosbekännare, dock med den begränsning, att den som ej tillhör statskyrkan icke må såsom domare eller innehafvare af annan tjenst deltaga i handläggning eller afgörande af fråga, som angär religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan. Dessa frågor röra väl närmast riksdagen och skulle således höra till området för Handelstidningens riksdagsbref, men det är omöjligt att förbigå dem, då man vill gifva en skildring af den närvarande situationen i allmänhet inom vårt samhälle och då man önskar lemna en föreställning af hvad som för ögonblicket utgör största föremålet för hufvudstadens uppmärksamhet. Underrättelsen om det steg framåt på religionsfrihetens väg, hvilket Finland nu tagit, ger oss här ökad anledning att med stort deltagande afvakta hvad vår riksdag kommer att besluta. Dagen, då frågan förekommer i kamrarne, känner man ännu icke. Vid i dag hållen talmanskonferens skulle denna dag bestämmas, men jag känner ännu icke resultatet. Sannolikt blir det ej förrän i nästa veeka, bestämdt icke före Lördagen i denna. Frågan om Stockholmsuniversitetet har onekligen just ej visat mycket lif på sednare tiden. Nu tyckas dock de som åtagit sig att befrämja saken åter vakna upp och lära vid en sammankomst för ett par dagar sedan hafva allvarligt beslutat, att odet skall blifva något af. Bland annat lärer man hafva kommit öfverens om att göra några ,tillställningar, kanske en ,bazar eller något dylikt, för att samla pengar. Man kan ej annat än på det högsta önska, att saken måtte med något mera lif än bittills bedrifvas och att alla soda afsigter måtte understödjas al kraft och ihärdighet för att komma närmare det för hela vårt land vigtiga ändamålet. I Upsala lärer man vara betänkt på att resa en minnesvård på Bernhard hlis Malmströms graf och kommer sannolikt att genom studentkonserter samt dessutom subskription af den aflidne skaldens många vänner samla medel till sakens fullbordande. Våra teatrar äro, tack vare riksdagen kanske, mera besökta än fallet var för ett par månader sedan. Den kungliga lyriska scenen står sig temligen bra för närvarande, men utsigterna för framtiden äro ? särdeles lofvande. Efter all sannolikhet emnar hr Arnoldson Sverige för att motaga ett ganska fördelaktigt engagement i Berlin. Ingenting är dock ännu afgjordt den vägen, enär den talangfulle sängaren har ännu ett år qvar af sitt kontrakt när, och det är obestämdt, huruvida han kan blifva fri från detsamma redan i sommar. Fru Michacli har, efter den smärtsamma förlust som träffade henne genom hennes enda barns död, åter uppträdt på scenen, fortfarande naturligtvis med stort Hifall. mon umnmng täf gagAt nnh utan 4