Paris och återgifna af artister med lika stora resurser, som de hvilka räkna inkomster i hundratusental och som dock kanske i de flesta fall ej öfverträffa våra egna. Vår hofkapellmästare tyckes man ej heller uppskatta till hans fulla värde. Han är så trög, säger man. Icke är han just af de lifliga naturerna, det är sannt, men han är en musiker af sällsynt förtjenst och komponerar det ena vackra stycket efter det andra, fastän han kanske just ej är så mån om att låta publiken höra det. Endast för en trängre krets af verkliga musikkännare låter han uppföra dessa kompositioner, och de äro intagna at förtjusning öfver denne gedigne musikers arbeten. Orätt gör han onekligen, då ban ej sjelf sätter sig i lifligare beröring med publiken, men publiken visar ej heller ålt sin sida särdeles stor lust att sätta honom på den plats i allmänna omdömet, som en sådan konstnär borde innehafva. Vår så mycket omtalade , musikaliska nation har : ej haft många konstnärer med Ludvig Normans genialitet och derjemte solida egenskaper. — Jag återkommer snart till en närmare belysning af vår opera. Den kungliga dramatiska scenen har alltid gått med fördel för teaterkassan. Jag har hört sägas, men kan ej garantera uppgiftens tillförlitlighet, att det innevarande spelåret skall till nästlidne Januari månads utgång hafva inspelat circa 18,000 rdr mera än vid motsvarande tid i fjol. För närvarande ger ,,En Konung sortsarande fulla hus. Allmänheten vill gerna se detta skådespel, synnerligen för det fosterländska ämnet, de fosterländska figurerna och de fosterländska kostymerna från Gustaf III:s tid. ,, Nog har författaren talang, säger man också, ,.men det är svenska akademien som tagit miste, då den ej blott berömt det onekligen vårdade och vackra språket, utan äfven prisat styckets lämplighet för scenen. För öfrigt har samma teater under någon tid gjort goda affärer på ,Fåfänga, ett ganska tarsligt tyskt stycke. Bland nya stycken för dramatiska toatern komma rätt snart att på en och samma afton uppföras tre svenska originaler, nämligen ,Första Maj!, dramatisk teckning i 1 akt; ,,Kusinerna, dramatisk teckning i 2 akter, samt , Svärfar kommer, också något af ,teckning, tror jag, i 1 akt. Författarne hålla sig tillsvidare anonyma, men man har naturligtvis sina gissningar, hvilka jag är så förbehållsam, att jag ej omtalar denna gång. På södra teatern, hvilken onekligen har en god direktör och en ej mindre god trupp, gafs i Fredags afton för första gången ,Flickan i Stadsgården, dramatisering, efter Blanches roman med samma namn, i fem akter och en prolog samt åtskilliga tablåer af Frans Hodell, ej så alldeles lyckadt. Öronafbitning i prologen, slagsmål i flera af de följande scenerna, koleralik m. m., men med allt detta ganska friska scener ur folklifvet och ganska roliga kupletter. Jag tror att jag måste göra ett särskildt teaterbref snart för att låta Handelstidningens publik komma fullkomligt au courant med den sceniska verksamheten i Stockbolm, vid hvilket tillfälle jag torde få säga några ord äfven om den pjes, som i öfvermorgon gifves å Mindre teatern, också svenskt original, ett sångspel i 2 akter, kalladt ,,Peder Rank och hans fästmö. Författaren, baron O. Hermelin, äfven känd som landskapsmålare, lärer hafva begagnat en i Afzelii sagohäfder förekommande folksägen om en viss Rank, som i Carl XII:s tid från torpareson tjenade sig upp till general och landshöfding i Hallands län, men hvilken skall hafva härstammat från Dalarne och den bekante Arendt Persson på Rankhyttan. Musiken är komponerad af direktör Lewerth i Orebro. Om jag ej minnes alltjör orätt, är ,,Peder Rank förut gifven i nyssnämnde stad, åtminstone på ett sällskapsspektakel. Om pastor Puaux ganska intressanta föreläsning om arbetarebostäder i Elsass samt om den föreläsning, han i morgon kommer att hålla öfver Octave Feuillet och den religiösa romanen, torde jag ock få nämna något i mitt nästa bref. M. mL — O— — — —