Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 2

sfälten. Den 4 Oktober befann sig faryget vid S1:sta graden, och det var nu len kampen började med de af stormen ramvältrade isblocken, som vållade ,,Sofia n läcka, efter hvars lagning man gjorde örsöket att framtränga mot öster med Jiles land till mål, men utan framgång. Expeditionen måste ätnöja sig med att hafva uppnått den högsta breddgrad S1e 42)) hvartill ännu något fartyg hunnit, och den öfvertygelsen blef allmänt tadfästad, att polen aldrig nås med faryg. Antingen, yttra reseberättarne, få vi för polens upphinnande vänta till dess en praktisk duglig flygmaskin blifver upptäckt, eller också måste en vandring på isen företagas. Emellertid hafva andra röster höjt sig för vidhållande af teorien om ett öppet polarhaf, och denna mening har isynnerhet derutinnan erhållit en betydelse, att den understödjes af den utmärkte amerikanaren Maury, som bygger sina åsigter väsentligen på ett anförande af kapten Bent inför historiska sällskapet och handelsföreningen i St. Louis. Argumentationen i detta fall hänför sig till följande omständigheter, hvilka vi återgifva ur en intressant uppsats i ämnet, som lästes i Dagl. Alleh:a vid slutet af sistl. år. Det första argumentet har stödt sig på historien om en hval. Hvalfiskfångare bruka nemligen stämpla sina harpuner med sitt fartygs namn och med uppgift på tiden och stället för fångsten. En hval, som blifvit träffad af en harpun, ehuru icke dödligt, fångades af Scoresby och hans folk i Norra Ishafvet och befanns hafva i sin kropp harpuner, som voro stämplade med det märke, som begagnas at fångstskepp, kryssande i Stilla hafvet i trakten kring Behrings sund. Man vet, att detta slags hval icke kan taga sin tillflykt under vattnet, äfven om han förföljes aldrig så häftigt, utan måste med korta mellanstunder komma upp till vattenytan för att andas. Han kunde således icke hafva kommit öfver Atlantiska hafvet under isen. Han kan icke heller uthärda de varma tropiska vattnen, ty det är faktiskt bevisadt, att hafvet under eqvatorn är för honom lika omöjligt att passera som ett haf af eld. En i Stilla hafvet harpunerad hval, som återfinnes i det Atlantiska, kan således icke hafva kommit dit förbi Kap Horn eller Goda Hoppsudden, ty han skulle då hafva passerat ett dylikt eldhaf två gånger; och som han icke heller kan komma fram under ett fruset hafs is, måste det stundom finnas öppen vattenväg öfver Nordpolen. Mot detta argument anföres dock, såsom oss synes, med full giltighet, att om också det faktiska i berättelsen är tillförlitligt, så har den ifrågavarande hvalen kunnat komma från Behrings sund till Norra IShafvet på en annan öppen väg, nemligen nordostpassagen, d. v. s. vägen utåt Siberiens och Rysslands nordkuster, der, åtminstone under vissa år och årstider, fartyg kunnat framkomma, och således ännu mycket lättare en hval. Det hufvudsakliga argumentet ligger dock i Maurys teori rörande Golfströmmen. Han yttrar härom i sin , Physical Geography of the Sea följande: Det flyter en ström i Atlantiska hafvet. Under den svåraste ebb försvinner den aldrig, och under den starkaste flod öfversvämmar den aldrig Dess stränder och dess botten utgöras at kallt vatten, under det den sjelf består af varmt. Mexikanska viken utgör dess källa och Norra Ishafvet ät dess mynning. Det är Golfströmmen. Ingenstädes i verlden finnes en lika majestätisk flod. Dess lopp är häftigare än både Mississippioch Amazouflodernas, och dess omfång är mera än tusen gånger större. Dess vatten är af en indigoblå (färg, så långt som den sträcker sig utefter Carolinas ku: ster. Det är så bestämdt afskildt från det kringliggande vanliga hafsvattnet, att det kan vid föreningslinien urskiljas med blotta ögat. Ofta ser man hälften af ett fartyg flytande i Golfströmmens vatten och den andra hälften i det vanliga hafsvattnet, så skarp är gränslinien och så omöjlig frändskapen emellan båda dessa olika vatten. ja så stor Golfströmmens så att säga afsky för all beblandning med det vanliga hafsvattnet. På den tid af året, då Golfströmmen framströmmar i största mängd genom Foridasundet och skyndar norrut med största farten, kommer en kall ström från Baffinsviken och Labrador rusande med samma fart; söderut. Dessa två strömmar mötas vid Newfoundlands-banken, der åden sednare delar sig En del derat flyter under Goltströmmen, hvilket bäst bevisas af de isberg, som föras i en mot dess lopp motsatt riktning. Den andra grenen flyter mellan Förenta Staternas kust och Golfströmmen söderut. I allmänhet är den sednares vatten varmast på eller nära ytan. Det är icke utan skäl som naturens ekonomi inrättat det så, att ett lager af kallt vatten finnes mellan densamma och de fasta. delarne af jordskorpan. Kallt vatten är nemligen ett af de förnämsta icke-värmeledande ämnen, och om Golfströmmens varma vatten skulle under sin färd öfver Atlantiska hafvet vara iständig beröring med den fasta jordskorpan, en jemförelsevis god värmeledare, i stället för att flyta öfver ett icke värmeledande lager af kallt vatten, som skiljde det från bottnen, skulle det på första hälften af sin väg hafva förlorat all sin värme, och Frankrike och England med sitt milda klimat