Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1870, sida 2

t t t dok statsman och lysande talare. Thier ch Forcade hade, hvar och en i sitt inresse, gjort sitt till för att bringa honom en falsk ställning, och ännu mera: hans leger på ministerbänken hade icke rört sig af fläcken för att bemöta anfallet. Ollivier hade säledes att reparera allt detta, ut befästa sin ställning samt att slita nder det nät af intriger, som var utlagdt r att fånga honom. Detta lyckades också fullkomligt. Då Olivier uppsteg på tribunen, inträdde den djupaste tystnad, och man följde under hela tiden med den allrastörsta uppmärksamhet det intressanta talet, i hvilket han bland annat yttrade: — —— — ,Hvad oss angår, var vårt beslut från första stunden oåterkalleligen fattadt; vi ha förmenat, att det rätta sättet för svårigheternas lösning var anordnandet af en parlamentarisk undersökning. Diskussionen öfver den nu föreliggande n är ej ny; under 10 år har den ständigt föry Hvarje år uppträder någon talare för att förbanna handelstfördraget med England, en annan för att välsigna detsamma. Anför man siffror, så ropar man, att de äro falska. Alla fakta blifva bestridda. Det måste göras slut på denna ställning ; det måste blifva ljus, de fruktlösa debatterna måste upphöra. Alla måste vända sig till nationen, så väl de, hvilka önska lycka åt handelsfördraget, som de, hvilka beklaga sig deröfver. Nationen måste uttrycka sin mening. Men för att fullständigt afsluta debatten, är ett första vilkor nödvändigt: det får icke förefinnas det ringaste tvifvel om den samvetsgranna ärlighet, hvarmed undersökningen företages. (Mycket bifall). Jag minnes, huru det förhöll sig för några år sedan; man har ett längre aflägset och ett mare liggande faktum. Det förstnämnda har afseende på undersökningen om jordbruksförhållandena. Bland de frågor, man framkastade, var den, huruvida den liga skalan (,.echelle mobile) skulle bibehållas. Jag påminner mig knotet och skriket, då regeringen som företal till undersökningen försvarade afcaffandet af ,echelle mobile. Man sade, det man gick undersökningen i förväg. Det andra faktum står i förbiudelse med undersökningen vid öfverhandelsrådet. IIvar och en påminner sig helt visst reklamationerna och afsägelserna att deitaga deruti. Vi ha lagt dessa lärdomar på minnet och beslutat att icke ingå på sitlerdebatter, att här endast vara vittnen för att sedan uppträda som opartiska skiljedomare. Undersökningen börjar säledes, utan att regeringen yttrat sig angående industriidkarnes klagomål. Några finna dessa vara öfverdrifna, andra anse dem b tigade. Vi ha åhört begge meningarne, och vi anse talen som de första yttrandena i undersökningen. (Mycket bra!) Detta, hvad undersökningen angår. Jag kommer nu till den andra delen at frågan, till uppsägandet af det nämnda handelsfördraget. De betraktelser, vi här ha att göra, äro på samma gång statsckonomiska och politiska; statsekonomiska, då vi finna, att en under nuvarande förhållanden gjord uppsägning skulle vara så godt som en förklaring från regeringens sida att på förhand, utan noggrann undersökring, bedöma frågan. Den stora principen i den politiska visheten är att icke göra onyttiga I ansträngningar. Om fördraget endast borde modiieras i en eller några punkter, så är det ju onyttigt att skrida till uppsägning. Hvad förebrån I fördraget? Att hafva kommit oförutsedt, att hafva Pringat vår industri i oreda och på ruin. Hvad föreslån I? Att göra just det, hvaröfver man beklagar sig att man gjort, och genom en plötslig uppsägning framkalla just en stor oreda. I hafven i verkligheten sagt, att industrierna — tillfölje af fördraget — ändrat sina verktyg och sitt sätt att producera, samt att de söka arbeta för exporten; och nu, sedan I gjort oerhörda utgifter, viljen I tvinga samma industrier att ånyo omgestalta sig, att ändra vilkoren för sitt lif och afstå från marknader, som I sedan 10 år tillkämpat Er med så stora uppoffringar. Vi skola icke göra detta. (Litist bifall). Man har framför allt förgätit, att England åt oss gjort betydliga koncessioner: det har nedsatt tullarne på vin och andra artiklar; det har borttagit tullen på 137 artiklar, isynnerhet pariserartiklar. Om I uppsägen fördraget med England, hvem kan säga: Er, att England icke åter sskulle höja tullen på vin? Detta skulle vara en olycka, för hvilken ministören icke vill ikläda sig ansvaret. Detta om de statsekonomiska skälen. De politiska skälen äro äfven af mycket allvarsam natur; det är icke fråga om att åt England uppoffra vår industri eller vår ära; vi vilja med denna, likasom med alla andra nationer, lefva i goda förhållanden, och vi lägga en synnerlig vigt vid våra förhållanden till England, emedan i dem ligger ett intresse af första rangen — intresset för freden. Kabinettet vill freden, en stolt och värdig fred. (Mycket bra!) Det anser som ett af de bästa medlen för dess upprätthållande, att de förtroendefulla och vänskapliga förhållandena med England må fortsättas, dessa förhållanden, som gjort d möjligt att lösa frågor, hvilka eljest ej kunna lö sas utan genom krig. (Sannt!) Om, för att vinna detta resultat, det vore nödvärdigt att göra ett of. fer af nationaläran eller nationens intresse, så skulle vi icke göra det; men då det endast är fråga om att uppsylla våra förpligtelser, så göra vi det med glädje. Rådfrågen historien om de diplomatiska fördragen, och I skolen finna, att, om det tinnes mellan två nationer ett tördrag, som kan uppsägas, så handlar man mot det passande, ifall man plötsligt företager uppsägningen, utan att hafva öppnat vänskapliga underhandlingar derom. Om vi i all bast uppsade fördraget af den 4 Februari, skulle England ha rättighet att säga, det vi icke bade uppfyllt våra pligter af internationell höflighet. Detta är ett af skälen, hvarföre vi ej uppsäga fördraget. (Nytt bifall). — — I det vi föreslå att icke uppsäga detsamma, visa vi oss trogna den senats-konsulta, som bestämmer, att lagstiftande församlingen hädanefter har att besluta öfs ver tullsatserna. — — ,Hvem skall besluta öfver, huruvida fördraget skall uppsägas eller icke? I, mina herrar, d. v. s nationen. Då undersökningen är slutad, hvem skall besluta öfver, huruvida tariflerna skola förändras, och huruvida förändringar skola ske i fördraget med England? I, mina herrar, d. v. 8 nationen. — — — mn —L—— —