Unföres på begäran.) eferaterna i hufvudstadens tidningar af herr Palanders anförande i andra kammaren, rörande förvaltningens af Sjö-ärendena räkenskaper och af herr Adlersparres svar å detta anförande, äro af så skiljaktig beskaffenhet och färg, att man stannar i vibrådighet om hvad dessa herrar i sjelfva verket menat, men i ett afseende stämma dessa referater dock öfverens, nemligen derutinnan, att herr Palander förklarat förvaltningens räkenskaper vara så oredigt förda, att besparingar och brister å anslogen icke kunnat deref utrönas och att herr Adlersparre medgifvit riktigheten af detta påstående, samt tillkännagifvit, att vederbörande räkenskapsförare blifvit ålagda att föra dessa räkenskaper på ett mera tillfredsställande sätt. Man gör sig härvid ovilkorligen orst den frågan: har det tilltörene stått vederbörande räkenskapsförare fritt att föra förvaltningens räkenskaper huru de behagat eller hafva de afvikit från gällande formulärer derför? och dernöst, hvilka äro de förändringar i räkenskapssättet, som under herr Adlersparres chefskap blifvit införda och som under sistförflutna höst visat det vackra resultat att femte hufvudtitelns stora besparingar kommit i dagen? samt slutligen om räkenskaperna under en mängd år varit så orediga, som man uppgifvit huru kunde herr Adlersparres ingripande i saken en så kraftig och hastig verkan åstadkomma? Vi vänta att herr Adlersparre härom lemnar den förvånade allmänheten nöjaktig upplysning: men äfven andra frågor tränga sig fram vid minsta reflektioa öfver detta ämne: Huru redde sig flottans ölverstyrelse ianan herr Adlersparre deri inträdde? gjorde man sig då ej reda för anslagens ställning? ingåfvos ej då och ingifvas ej fortfarande till regeringen, från förvaltningen liksom från andra embetsverk, årliga berättelser eter upp