Bref från Amerika. (Korrespondens tiil Handelstidningen.) Newyork d. 13 Jan. 1870. På nya året förspörjes tyvärr ännu liten eller ingen bättring uti handel och rörelse, och närmaste orsaken dertill måste fortfarande sökas uti det genom Septemberpaniken rubbade förtroendet till penningeväsendet, Ty med osäkerheten eller bristen på tillit till guldagiots stadga och jemnhet, i förening med fruktan för en ny Sammangaddning för att störa marknaden, är det naturligt att affärsmännen förhålla sig lugna och föredraga att afvakta tiden. Agiot har visserligen hällit sig sedan längre tid emellan 120 x å 122—123 s, men symptomerna äro ännu ej af en fullt tillfredsställando natur. Lxporten är fortfarande af mindre betydenhet, fastän fraktsökande fartyg finnas i ej så litet antal. Spanmål går ej ut för närvarande, och dessa, trakter fattas således. Arbetslösheten i alla vägar är denna vinter ojemlörligt större än på många år under denna tid, såväl i staden Newyork som annorstädes i landet. Tusentals arbetare äro lediga och kunna icke finna något att göra för stunden. Fabriker och näringsidkare öfverhufvud afskeda så många personer som möjligt, och vore det ej för den hittills ovanligt milda temperaturen — på nya året hafva vi sett ganska litet snö och is — skulle nöden och eländet redan blifvit fruktansvärda. Att den fattige handtverkaren och arbetaren understundom höres brumma litet öfver guldkrisen och börsvinglarno är ej att undra öfver, ty att Septemberdagarno bidragit i ganska visentlig mån att öka vinterns utom dess nog bekymmersamma tid, lider intet tvifvelsmål. Telegrafisterna äro på ,striket här i staden och annorstädes, och bolagen arbeta ,,shorthauded, eller med alldeles olämpliga krafter, till mycket bryderi för den telegraf-korresponderände allmänheten. Denna intresserar sig visserligen mindre för orsakerna till ,striken, hvilka sägas vara af oväsendtlig betydelse, men önskar så mycket mera att få se ett snart slut på detta ,,trouble. Kongressen, som nu är samlad, har mycket och vigtigt arbete för sig. Man är just icke allmänt af den mening, att man bör förvänta mycket godt nytt från det hållet. Dagens tidningar hafva ett och annat att anmärka emot senator Shermans pcurrency-bill, hvilken t. ex. ämnar uppställa ett limitum för nationalbankernas sedelemission och fördela beloppet af densamma å bankerna i förhållande till befolkningen uti de distrikter, der de befinnas. ,Den tanken, säger ,Sun, att fördenskull att en bank befinner sig i Hardscrabble i territoriet Dakota, inneVånarne dersammastädes skola få godt Om penningar, är löjlig för hvar och en, vsom känner litet till affirer, ty om en mationalbank upprättades derute, skulle ,dess sedlar inom mindre än en vecka sföresinnas i Newyork. Låt bankend, tillägger ,,Sun, , tillochmed uppställa sina isedlar åt dakotierna, såvida dessa kunde vgilva tillräcklig säkerhet, och låntagarne yskulle ofördröjligen utbetala dem åt sina! dkreditorer, hvilka återigen komme att vexpediera dem åt Östern i betalning å iskulder, och här skulle de stanna, om de ,ej, hvilket vore det sannolikaste, komme ; ygenast pr express till Newyork, och bejgagnades i , Wall-street, i likhet med andra säkerbetspapper. Att regeringen sjelf öfvertoge hela sedelemissionen och således, emot indragning at nationalbankernas sedelmassa, fyllde bebofvet med sina egna ,,Greenbacks, skulle visserligen mest öfverensstämma med solkets önskningar, så länge dessa banker åtojuta fulla räntan å de statsobligationer, hvilka de såsom säkerhet deponera uti skattkammaren i Washington för de sedlar de utställa, till belopp af 90 afobligaiionernas nominalvärde. Dessa sedlar gå och gälla nu som tvunget betalningsmedel hela landet kring (legaltenders). Ehuru spekulationen och företagsamheten för närvarande hvila, råder här en kännbar penningebrist, och har diskontot många fall varit så högt som 12 å 15 Z; dock är penningemarknaden de sista lagarne litet lättare. Skandinaverne roa sig tappert. Svensa, danska och norska dramatiska föreällningar gifvas; muntrationer uti Parsy Bricoll och de andra skandinaviska säll-sa skapen härstädes hållas, och maskerader t och baler fattas lika litet uti denna saisonens tid. Uti den ,, Norske Klub isyn-m nerhet står glädjen högt i tak, ty i den-d amma känner man sig som , Sönner af Norge. Jag menar dock ej ,, norske nore-C nän, ty man är för långt från hemlandet p ill att vara detta i allt för hög grad, all-Is — Hvad blir då föliden? — unnrenade —n— — —— AUU ——2W OUIt — — 2