stören för det att 3,000 man blifvit sända till Creuzot för att upprätthålla lugn och ordning under arbetsinställningen derstädes, och serskildt för att skydda de arbetare, som, trots orostiftarnes hotelser, voro villiga att åter börja sina arbeten. Då vid de liknande uppträdena i Aubin och andra ställen venstern klandrat ministören för det att en för liten styrka varit sänd för ordningens återställande, så var det icke rätt af Gambetta att nu klandra ministeren, då den handlat på annat sätt. Eben af oss omnämnda skriften af pater Gratry mot dogmen om påfvens ofelbarhet har rönt ett stort och rättvist erkärnande. Falloux har skrifvit till abbeen och förklarar, det han fullkomligt gillar dennes uppträdande. Bland annat heter det i brefvet: Kyrkan har ännu icke gjort sin revolution af år 1789, och hon är i behof af en sådan. Den religiösa ideen har stort behof af att lösgöra sig från vissa inflytelser, hvilka nedsätta densamma till ståndpunkten af de lägsta menskliga passioner. En ny broschyr af pater Gratry säges med det första skola utkomma. Om den nyligen aflidne hertigen af Broglio yttrar Journal des debatse: lan var lyckligare än många af sina politiska vänner, enär han före sitt slut fick se, huru Frankrike återvände till de grundsatser, för hvilka han under hela sitt lif kämpat, och för hvilkas nederlag han under sin ålderdom var så bedröfvad. Hertigen af Broglio hade gjort sina studier i Strassburg och blef under Napoleon I flera gånger använd i särskilda missioner, ehuruväl han redan då var bekant som vän till den engelska konstitutionalismen. I Juni 1814 blet han at Ludvig XVI utnämnd till pär, men fick icke genast intaga plats som sådan, enär hån då icke innehade den lagliga åldern. Kort före Neys process började han deltaga i öfverläggningarne uti pärskammaren, och han uppträdde flera gånger för den anklagade. Kort förut hade han gift sig med fru Staels enda dotter, hvilken, ehuru ifrig protestant, lefde med honom tills 1838 i ett lyckligt äktenskap, oaktadt han var en lika ifrig katolik. Under restaurationen kämpade han oaflåtligt för friheten och utmärkte sig isynnerhet för sin grundlighet i statsekonomiska och Juridiska frågor. År 1828 grundlade han ,, Revue francaise. Under Ludvig Filip tillhörde han det doktrinära parti, som ville frihet i princip, men som var mycket försigtigt i tillämpningen deraf. Den 9 Augusti 1830 blef han under Guizot undervisningsminister, men afgick, då Lafitte bildade sitt kabinett, och öfvergick till oppositionen. Efter Februari-revolutionen drog han sig tillbaka, tills Louis Napoleon blef vald till president. Nu lät han välja sig in i lagstiftande församlingen, men den bekanta 2 December afträdde han helt och hållet från den politiska skådeplatsen. År 1853 valdes han till medlem af Vacademie francaise. Hans samtida tillvita honom egensinnighet och nyckfullhet, populär var han aldrig, men som enskild person var han högaktad. Hans son Albert, furste af Broglio, är medarbetare i ,,Correspondent och författare till flera utmärkta arbeten. Den andre sonen, Paul, har varit marinofficer, men blef munk för 5 år sedan. Dottern, Louise, gifte sig för 2 år sedan med grefve dIIaussonville, som äfven är orleanist. Prins Pierre Bonaparte har fått en oväntad lyckönskan från en preussisk öfverste Werther, som är adjutant hos konungen af Preussen och regementschef. I ett bref till prinsen uttalar han sitt eget och alla ståndskamraters gillande af, att prinsen skjutit Noir, och erbjuder sig att duellera med Rochefort, enär , det skulle vara en stor tjenst mot menskligheten att förskaffa denne person, som icke håller någonting heligt, ur verlden. ENCLAND. Den 5 dennes på morgonen skola statens tjenstemän aflösa de hos de förra privata telegrafholagen anställda telegrafisterna, och samma dag träder i kraft det misorma portot — 1 shilling — för alla inländska enkla telegrammer. Grufarbetarne i Lancashire, Cheshire och norra Wales ha riktat en cirkulär-skrifvelse ill grufegarne i de särskildta distrikten, i hvilken meddelas, att förenämnde arbeare från första Måndagen i April endast skola arbeta åtta timmar om dagen. IIuruvida grufegarne äro villiga att foga sig ter denna förändring, är ännu tvifvclriktigt, och det torde således vara en nöjlighet, att inemot 40,000 grufarbetare id den sagda tiden skola inställa sitt bete. Angående den af oss meddelade olyckan ti en af Liverpools kyrkor erfar man öljande: Det hade infunnit sig 2 å 3,000 versoner till gudstjensten. Olyckan uppkom derigenom, att en drucken man utopade, vänd till presten: ,Nu har jag ;ört länge nog på Er. Man reste sig. pp för att föra honom ut, och en rutå logs sönder. Oredan tilltog, och nu hördes opet: ,Eld! Ett förskräckligt oväsen ppstod i kyrkan, specielt på läktarne, i tt ögonblick skyndade alla till trappan, ch inom några få minuter voro 16 peroner trampade ihjäl på trappan; en stor el andra blefvo halfqväfda förda ut på atan, der de fingo hjelp för ögonblicket.Ä ienom förenade ansträngningar lyckades . et att öfvertyga de ännu i kyrkan va