Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1870, sida 1

i W ——— smyckade gördeln, såsom bruket var den tiden, djupt nedhångande kring höfterna. IIos herr Erik Puke voro rummen öfverfylda af gäster, riddare och svenner samt förnäma riddarefruar och jungfrur. bet var alldeles icke något ovanligt, att gästabud höllos i Stockholm under hela den tid, som slottet belägrades. Den rike marsken, herr Carl Knutsson, hade under hela tiden allt från belägringens början, och synnerligast sedan han blifvit utvald till rikshöfvidsman, så godt som hållit öppen taflel i sitt hus. Många hade derigenom dragits till honom, och hans hus blef liksom medelpunkten för dryckesstämmans skämt och munterhet först och sedan för allvarligare ärenden. Efter hans husfrus, fru Brita Thuresdotters (Bjelkes) död, som timade i början af Maj, hade väl ,riksens dukt — såsom det heter i Rimkrönikan — blifvit något indragen, men då på våren började ock underhandlingarna och mötena med konungens män och riksens herrar. Nu rådde sedan Wadstenamötet och det beslut, som der fattades, stillestånd och man hade sålunda mera tid att tänka på nöjen och förlustelser, ehuruväl med afseende på sjelfva belägringen stilleståndet kom högst olägligt och förekom slottets uppgifvande, hvilket i motsatt fall otvifvelaktigt måst inträffa, ty der rådde sådan hungersnöd och deraf framalstrad sjukdom, att flertalet af svennerna gingo på kryckor, och 133 hade dött samt blifvit jordade i förborgen. Denna omständighet bidrog i sin mon att uppreta Erik Pukes liksom marskens besittningstagande af Örebro slott, och han tänkte i sitt sinne, att allt var en anlagd plan att komma i besittning af riket. Häremot uppreste sig hela hans häftiga och lidelsefulla själ, och han hade redan flera gånger, oaktadt det tillfälliga inflytande som marsken genom sin personliga öfverlägsenhet och sin kännedom af hans skaplynne utöfvade öfver honom, satt sig ned att utskrifva fejdebrefvet och i öppen strid utkämpa sin