Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1870, sida 2

— Det hafven I, men I hafven glömt, att den onde skyr ljuset och vandrar i mörkret... Tagen eder till vara, herr Nils!... viljen I ej, att jag skall stanna hos eder öfver natten... Det onda ansigtet stack sig undan i ett hus ej långt härifrån, jag är säker på, att han sett eder gå upp och att han väntar på, att jag skall gå min väg och att han sedan skall få med eder ensam att skaffa! — Du kan vara fullt trygg, Brodde — lugnade Nils den orolige svennen — mitt korta svärd har god egg, och lefvande skall ingen komma längre än jag vill... gå derför hem och kom tillbaka tidigt i morgon bittida ... då får du taga vid igen! Nils tillade några ytterligare skäl för att öfvertyga Brodde, att hans fruktan var onödig, och denne gick slutligen, ehuru motvilligt och med ett tyst beslut att hålla vakt på sitt vis. Han gick raka vägen bort till det misstänkta huset, men der fanns ingen. Han stälde sig i sin ordning på utkik i ett annat hörn, men allt förblef stilla och intet misstänkt tilldrog sig. un och annan borgare skyndade genom stadsporten inåt staden, stadsportarna stängdes, och allt blef tyst och stilla invid muren, blott från det inre af staden hördes det bortdöende ljudet af detta orediga buller, som tillhör en stor stad. . Brodde började till slut blifva af den åsigt, att han verkligen misstagit sig, och när han hörde klockorna i stadens kyrktorn förkunna begynnelsen af dagens sista timma, beslöt han att springa hem på en kort stund för att sedan åter intaga sin plats. Knappt hade han försvunnit, förr än från det af honom misstänkta huset en man med skelande blick och snabba men försigtiga steg smög sig fram utefter husraden söderut. När han kom midt för Silfverhättan stannade han och såg sig omkring åt alla sidor, lyssnade, såg sig så åter omkring och fortsatte derpå sin skygga gång tramåt. Han hade gått förbi ett par gatuhörn, stannande och