Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1870, sida 2

I, kan tänka sig, är detta icke ett forum, sSom Rochefort vill appellera till. a ENGLAND. hj Unär tiden för parlamentets sammanträdande nu närmar sig med stora steg, i begagna medlemmarne af kabinettet det! tillfälle, som sestmältider eller valmöten erbjuda, för att göra propaganda för sitt I program i nästa parlamentssession. Den 47 dennes höll vice presidenten i hemliga ifrådet. Forster, i Georges Hall ett sådant tal till sina valmän, som infunnit sig till Åstort antal. Forster beklagade, att han . på grund af sin embetsställning icke kunde yttra sig så fritt, som han eljest brukade I göra, men trodde dock, att kabinettets hållning vore sådan, att den borde ingifva . nationen det fullkomligaste förtroende. NäSta session komme att omfatta tre hufvudI frågor: ordnandet af de irländska agrarförhållandena, undervisningssrågan och förssäljningen af spirituosa. Mänga hoppades säkven, att frågan om hemlig omröstning I skulle komma under förhandling, men detta I förekom Forster ännu tvifvelaktigt, ehuru ban för sin del önskade, att så måtte ske. Enligt hans uppfattning, borde landet vara sstolt öfver resultaten af den förra parlamenissessionen, och Irlands fortfarande missbelatenhet kunde på intet sätt läggas regeringen till last. Huru mycket man än från irlärdsk sida angrep bäde kabinettets och underhusets beslut i kyrkofrågan, skulle dock regeringen konseqvent fullfölja sin politik. Han kunde ej meddela sina valmän närmare upplysningar angående det tilltänkta ordnandet af agrarförhållandena på Irland; men så mycket kunde han försäkra, att de sednasto tilldragelserna på Irland icke utöfvat det ringaste infsytande på lagförslagets allmänna riktning, eller på dess specialiteter. Engelska nationen önskade, att ingen agrarisk förbrytelse skulle förmå underhuset att sluta med sina sträfvanden för ordnandet af förhållandet mellan egendomsegarne och arrendatorerna på Irland; men den önskade också, att törbrytelserna skulle straffas på Irland lika allvårsamt som i England och Skottland. Ilan hoppades, att parlamentet — elter principer, som han närmare utvecklade — skulle skänka Irland lugn. De häktade, tillade han, skulle blifva detta, å länge landets säkerhet så fordrade, men icke längre. Om undervisningsfrägan — specielt införandet af obligatorisk undervisning, på det England icke längre i alla mn upplysning skulle stå tillbaka för de flv ta länder på den europeiska kontinenle — yttrade talaren, att statens medel icke borde lättsinnigt förslösas, men att de, då de skulle användas till undervisniugens befrimjande, borde begagnas så, ate ingen skillnad i trosbekännelsen stode i vägen för en verldslig elementarundervisning. IIvad frihandelsfrågan angick, anmärkte han, det han vore öfvertygad om, att frihandeln skulle vinna terräng, enär man mer och mer måste erkänna de fördelar, som handelstraktaten mellan England och Frankrike beredt dessa begge länder. I slutet af sitt tal återkom han d till undervisningsväsendet och yttrade: I t — — — —— TD ag uppmanar Er, mina valmän, att understödja mig; jag uppmanar Englands folk att understödja regeringen) uti att genomdrifva en lag, b hvilken, så vidt detta kan läta sig göra genom en 8 lag, oförtöfvadt skall försäkra oss emot, att de enf gelska barnens försummade uppfostran undergräfver Englands välfärd och sätter den på spel. a Skälet till, att talaren mycket uppehöll ) gig vid undervisningsfrågan, är, att man ss i Ungland mer och mer kommit till insict af massornas bedrösliga okunnighet och ss. den fara, som detta kan medföra för hela li samhället. Af engelska armöen kunna 57 Å procent, och af förbrytarne, hvilkas antal l ir mycket stort, 96 procent hvarken läsa ts eller skrifva. Skolorna stå på många stäl-d len nästan tomma, och -— så heter det i en korrespondens — ,många af fabriksZ arbetarnes barn ha aldrig hört Guds namn ! di nämnas utan i förbindelse med en ed. soMan synes på allt sätt ämna under-v stödja emigrationen för att förminska nöden bland arbetsklassen i London, och stora penningebidrag ha för detta ändamål samlats. Man sätter t. o. m. i fråga, ut regeringen skulle lemna fartyg till emisranternas transporterande. : Osäkerheten i Irland synes tilltaga allt sni ner och mer, och attentaten inskränka bl ig numera icke endast till egendoms;garne och deras förvaltare. IIotelsebref de ra, snart sagdt, till ordningen för dasen. Så erhöll nyligen en advokat ett oref, i hvilket ban hotades med döden, om skc van vågade att i en process mellan en timngifven egendomsegare och hans arendatorer föra den förres talan. ITALIEN. Enligt elt telegram från Paris af den ny ! dennes har erkebiskopen af Paris da-nå on förut på konciliet hållit ett ,,vist och ba noderat tal, för hvilket han blifvit komm: limenterad af många bland prelaterna. sär NUMANIEN. ne im utmärkt medborgares död. Från det me 1: sna Rumänien kommer underrättelsen om en ku as död, som genom hela sin verksamhet tillhö samtidens yppersta. Det är Georg Asakys, I ärc sen Tumånerna till väsendtlig del ba att tacka I ch, r in nationella pånyttfödelse. Det var nemligen mm som först lärde dem deras namn, deras språk utc ursprung och nästan kar sägas ha skapat om Ål nÅ AU mona IR Rn —