Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1870, sida 2

bildnivg vore någonting helt annat, än den nura rande, hvilken är till stor del fiktiv och endas tjenar till att underhålla intriger och befordra en skildes ärelystna planer, utan att såsom politisk parti ega någon egentlig betydelse. A — 2— UTRIKES. FRANKRIKE. frågor dikterade besluten, En sådan parti L I I lagstiftande församlingens möte der sIs dennes förekom en ny sammandrabbning mellan justitieministern Ollivier och Gambetta. Den sistnämnde begärde att i I, Journal Offciel få ett beriktigande infördt, i afseende hvarpå han yttrade: Jag har sagt, att det var flera talare af oppositionen, som förut hade antecknat sig mot framsstallningen om åtals anställande mot Rochefart, snomligen: Bancel, Cremicux, Ferry och Garnier Pages; jag tillade, det man i en debatt angående en anklagelse, der det således just gällde att höra alla, hade tystat munnen på dem, emedan man förut visste, till hvilka resultater de skulle komna. Jag utheder mig ännu ett beriktigande, angående en sak af personlig natur. Irnar justitiaoI ministern är frånvarande, vill jag icke framställa mitt yrkande i så pa uttryck, som om han vore närvarande. Då ministern i går yttrade, att han ville bedja Gud om att kunna lenima makten utan att hafva utgjutit en enda droppe blod, afbröt jag honom med orden: ,För att uppnå detta, behöfver Ni endast hafra en smula sundt förnuft, samt att återtaga framställningen om åtalet mot 2 2 I Rochefort. nistern svarado då: ,Och Ni, herr Gambetta, behötvor endast hafva en smula af på triotism; men nu finner jag i ,.Journal Officiel följande tillä och af samvete. Jag får förklara, det ke hört de sista orden, i fall dessa någonsin blirvit yttrade. Jag är en förklarad anhängare af ordets frihet, men hvad samvetet angår, tåler jag icke någons jurisdiktion öfver min. la af lagstiftande församlingens ledamöter yttrade nu: ,lerr president! Man gaf tillkänna sitt bifall på en af ähörareplatsernaPresidenten: ,Om det sker någon demonstration från ålörareplatserna, skall jag olörtöfvadt låta utrymma dem. Tillträde till dessa platser fås blott på det vilkor, att der råder fullkomlig tystnad. Sedan justitiieministern hade infunnit sig, förnyade Gambetta sin begäran, i det han, vänd till denne, tillade: medgifver Er mindre än någon annan et att utöfva jurisdiktion öfv amvetet, ört eget samvete är alltlör lättrörligt och änderligt, för att det skulle kunna medgifvas Ir on sådan rätt. Oilicier: , Mina herrar! Det finnes förnärmelser, öfver hvilka jag har rättighet att höja mig samt att tro, det de icke drabba mig. Jag vill endast göra hr Gambetta uppmärksam på, att han i denna stund lemnar ett nytt exempel på den motsägelse, som råder mellan hans beteende och hans ord. IIan tillvallar sig sjelf rättigheten att döma andra och uttalar sig i hvarje möte på ett våldsamt och sornärmande sätt. Jag har sagt hr Gambetta, att om hans samvete ej förvillades at passionen, skulle han icke hafva yttrat de beklagliga ord, han sagt.v Gumbetta: Jag har icke riktat någon förnärmelse mot Er; ; har blott det ieke tillkom kr att anfalla m . Presidenten: Hr Gambetta! Edra anmä kningar ha en personlig karakter, och sädant borde aldrig kunna ske på denna rp : Gambetla: ,Jag bestrider i Eder rättighet, hr Ollivier, att byta om åsigter; men det är en sak, som Ni aldrig kan förklara, och detta är, att Edert omslag sammanfaller med, att Ni gjort lycka. Ollivier: Jag anser ej nödigt att bevisa den orubbliga rättskaffenheten i mitt hela beteende. Cambetta: ,lidra valmän ha förklarat Kr vara ovärdig. Ollir Det har i sanning icke varit mig maktpåliggande att göra lycka, icke mera än det nu är mig maktpåliggande; ty utöfvandet af makunder de nuvarande omständigheterna en on. Sedan 1857 har jag endast sträfvat mot ett mål: friheten! Gombetta: Ni har kallat Er sjelf för republikan. Ollivier: ,,Jag har sedan 1857 arbetat på att undvika en revolution, hvars förskräckliga följder jag sörutsett fråm första stunden. Striden i lagstiftande kårerna mellan frihand are och protektionister har sortsatts. I lagstiftande församlingen had: man väntat, att Forcade de Ia seoSuette skulle uppträda för de förstnämnde, Thiers för de sednaro; men intetdera har skott. I mötet den 19 dennes påstod Kstancelin, som är protektionist, att de officiella tullippgilfterna endast vore — spegelfäkteri. seneraltulldirektören motzade detta, kalande Estancelins och konsorters idber för sl bjernspåken från Normandie. Det ut-f närktaste under denna debatt i lagstisande församlingen var Jules Simons förvar för srihandeln. IIan behandlade den-. fråga med stor klarhet och ovanlig!ss. rma, samt gjorde en jemförelse mellan sy andelsförhållandena år 1859 och 1866. 11, Det förstnämnda året var värdet af ex-sää orten till England 247 millioner, år 1866 —421 mill. Jules Simon medgaf dock, N it vissa industrigrenar gått tillbaka, men ci etta berodde ej på handelstraktaterna, sb tan på helt andra förhållanden. Under ssi dia tre timmar åhörde lagstiftande förimlingen med spänd uppmärksamhet Jules 2 imons briljanta tal. de fö f Det orleanistiska particts anslutning till et nya kabinettet synes vara fullkomlig.to id utrikesministerns första officiella mot-ia gning hade t. o. m. Guizot infunnit sig; ät ) 20 år har han icke varit synlig i nånå n ministers salovg. I barm ölver, att pe en nya ministören lyckats vinna detta So telligenta parti för sig, hvilket han al-I ig förmått, säges Rouher hafva yttrat: ja )m grefven af Paris kom till statsrodret, at ulle han icke belöfva byta om mini-Jall er, måhända med undantag af Ollivier! n Som man väl minnes, påstod Rochefort 2 r några dagar sedan oflentligt i lagetif-må nde församlingen, att Vermorel gått den va mliga polisens ärenden. Vermörel har or 1 AH I JNANHAHYMÖBAT Av 1 1.