Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1870, sida 2

söka i riksdagens önskan att så litet som möjligt splittra de medel, som kunde till befästningarna anvisas. Då emellertid den tanken — säger fortifikationschefen vidare — hos mången torde finnas, att man, i händelse af ett hastigt påkommande krig, skulle kunna genom provisionela försvarsanstalter sätta Karlskrona i säkerhet, och att således de permanenta befästningsarbetenas afstannande äfven ur militårisk synpunkt ej vore till någon verklig skada, har fortifikationschefen ansett sig .Pligtig att öppet och oförbehållsamt uttala den sanningen, att Karlskrona, utan permanenta befästningar och isynnerhet utan en genom permanent försänkning betydligen förminskad bredd af stora inloppet, ej kan försvaras mot ett allvarsamt anfall af en vår egen betydligt öfrerlägsen flotta. Med tjenliga befästningar borde Karlskrona deremot kunna lättare försvaras än de flesta andra större örlogsetablissementer i Europa. Vid ett krig med hvilken af våra grannar som helst, skulle Karlskrona sannolikt blifva operationsföremål för fiendens flotta. Vi hade då ingen annan utväg än att genom provisoriska anläggningar söka att, med söga utsigt att lyckas, afhålla fienden eller ock utrymma etablissementet. Båda alternativen skulle vara förödmjukande och göra ett för oss olycksbådande intryck i Europa. ,,Det vore ock derföre angeläget att svenska folket på förhand erhölle kännedom om hvad det hade att befara och hvaruti orsaken härtill vore att söka. En flottstation och en örlogshamn, som ej kunde försvaras, skulle, enligt chefens för fortifikationen åsigt, ej kunna undgå att vara ett ständigt föremål för oro och bekymmer, till dess den blefve antingen satt i försvarbart skick eller ock — utrymd. Frivilliga skarpskytteföreningarne och skjutbanors inrättande. Till utdelning åt skarpskytteföreningarne har under år 1869 varit afsatt ett sammanlagdt belopp af 78,890 rdr; men enär åtskilliga föreningar jemväl då uraktlåtit att fullgöra de för medlens utbekommande stadgade vilkor, har härigenom samt genom de från näst föregående år reserverade medel uppstått en behållning, som den 28 sistl. December utgjorde 32,899 rdr 46 öre. Denna behållning är dock — säger krigsministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 7 innevarande mänad — på långt när icke tillräcklig till inrättande af de för skarpskytteföreningarno och armen gemensamt afsedda skjutbanor i landets särskilda delar. K. M:t har redan meddelat föreskrift om skjutbanors inrättande för de inom Malmöhus, Krigtianstads samt en del af Kronobergs och Kalmar län befintliga skaryskytteföreningar, med rättighet för Södra och Norra skånska infanteriregimentena samt Kronobergs och Kalmar regimenten att samma banor för sitt manskaps skjutöfningar begagna. Kostnaderna för dessa skjutbanor jemto nödiga skotthus synas icke kunna beräknas lägre än till sammanlagdt omkring 26,000 rdr; och det derefter återstående beloppet är det krigsministerns afsigt att föreslå till användande dels för fullkomnande af en skjutbana med skotthus åt Stockholms skarpskytteförening och dels till dylika banor för andra föreningar så långt medlen dertill förslå. På grund af hvad sålunda anförts, och alldenstund skjutbanor äfven inom de öfriga länen böra, i den mån tillgängliga medel sådant medgifva, för skarpskytteföreningarnas och armeens gemensamma behof inrättas, vore det visserligen önskvärdt att anslaget till skarpskytteväsendet för år 1871 blefve bebestämdt till 90,000 rdr; men i anledning af sistlidne Riksdags beslut i denna fråga, har krigsministern ansett sig böra inskränka sin hemställan dertill, att K. M:t måtte af Riksdagen äska för år 1871 ett extra anslag af 70,000 rdr, att användas dels ill priser vid större skjuttäflingsfester, dels ill utdelning åt skarpskytteföreningarna, lels ock för andra ändamål, egnade för skarpskytteväsendets befrämjande, såsom skjutbanors inrättande m. m. Flottars materiel. Härtill finnas å 5:te hufvudtiteln en dels senom besparingar dels genom slopade artygs försäljning uppkommen disponibel illgång af 1,252,000 rdr. Enligt sjöminiterns förslag skulle dessa medel använlas under år 1870 till afslutande af sedan öregående år återstående arbeten äfvenom till byggandet af en större och en nindre pansarkanonbåt, samt under år 871 till byggandet af 2:ne pansarkanonåtar, till förstärkning af monitorer och ill skjutförsök. Beträffande de pansarkanonbåtar, som edan innevarande år anses böra byggas, ar sjöministern afgifvit följande yttrande: A NE SIN ANNE ST NE SI NSDAP