Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1870, sida 2

TO TS AA AAmi — mig härifrån, så hafven I gjort mig ett stycke ar bete till gagns, som jag aldrig skall glömma. — Och när blifven I färdig med edert ärende, junker — sporde skepparen med händerna instuckna i gördeln — se jag blifver icke länge i hvar hamn. — Jag önskade ock att snart blifva färdig — svarade Nils — jag hoppas redan i dag få allt klart på slottet... — Slottet...? — afbröt mäster Barthel — slottet, I hafven något der att beställa, och I menen eder blifva färdig dermed i dag? — Ja väl, mäster Barthel, hvarför skulle jag det icke blifva? — Hvad edert ärende. beträffar, så vore det väl möjligt — blef skepparens svar — men det är en sak, och en annan är den, huruvida i blifven der insläppt, junker... Iafven I något bud från konungen, eller kunnen I visa något tecken, att I kommen i hans ärenden? Ynglingens min utvisade tillräckligt, att han icke kommit att tänka på denna omständighet, och tillika att han saknade vilkoren för att komma in på slottet. — Då lären I blifva derutanför, junker — fortsatte skepparen och slog sig med flata händerna på gördeln, liksom för att dermed tillkännagifva, att hans utsago icke kunde underkastas något tvifvel. — Nå väl, så skall det icke töfva många dagar, tänker jag — yttrade Nils beslutsamt — förr än konung Erik sjelf är här, och då vill jag se, om han skall neka en af marskens svenner, som han sjelf lofvat öfverföra hit till staden, tillträde på sitt slott! — Menen I det, junker — sade skepparen värsäkert — då menen I något, som aldrig komner att ske... Se vinden har alldeles vändt sig, nenar jag, sedan konung Erik gaf eder det ordet . Jag vet nu icke, huru det kan komma att gå,