Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1870, sida 1

garne, men drog sig undan för att låta andra verkställa det som han sjelf icke ville utföra, nemligen hr Adlersparre, har ännu att fägna sig åt popularitetens gunst, ett vittnesbörd att karakterens sasthet icke är något oundgängligt vilkor för dess förvärfvande och bibehållande. — Hr Rydqvist, den andre af de nyinträdande ledamöterna i första kammaren, som gjort sig mera bemärkt i det offentliga, är känd förnämligast såsom författare, i ultraprotektionistisk syftning, af skrifter i statistiska och nationalekonomiska ämnen. Ni erinrar er utan tvifvel huru Dagl. Allehanda på sin tid ,,bugade sig för den store svenske statsekonomen, då hr Rydqvist hade gifvit ut den digra lunta, som skulle krossa den franska handelstraktaten. En clique af intima vänner och hängifna beundrare, bland hvilka jag särskildt eriarar mig general Hazelius, gjorde åtskilliga försök, på den tid då borgare inrymdes i borgareståndet, att bringa honom i åtanka hos hufvudstadens valmän, hvilka dock befunnos fullkomligt döfva för det lof, som egnades hans ojemförliga lärdom och öfriga lysande egenskaper. Tack vare denna representationsresorm, som i hr Rydqvist hade en fanatisk motständare, har det nu blifvit möjligt för protektionisterna i Elfsborgs län att belöna hans trogna ehuru lyckligtvis hittills vanmäktiga sträfvanden med en plats i riksförsamlingen. IIurnvida han skall finna sig riktigt å son dise i den frihandlande första kammaren lemnar jag derhän. Man skall der knappast bry sig om att , buga sig för den store svenske statsekonomen. Någon tillväxt i det röstetal protektionisterna disponera i första kammaren ha de för öfrigt icke vunnit genom hr Rydqvists inträde deri, ty de ha å andra sidan förlorat en icke mindre nitisk kämpe genom hr Schartaus i går afton timade frånfälle. Denne för sin redbarhet och energi lika utmärkte medlem af vårt samhälle hyllade nemligen, oaktadt sjelf köpman, på det handelspolitiska området mycket föråldrade åsigter. Saken förklaras förmodligen deraf, att han såsom förläggare för åtskilliga större fabriksföretag gjort sig förtrogen med åskådningssättet hos deras idkare. Om Schartau är för öfrigt det omdöme allmänt, att om han än icke hastigt insåg fördelarne at nya idter och förslag, var han en man med stor handlingskraft, som nitiskt och troget skötte hvad han tagit om händer. Han var för öfrigt en af de få medlemmarne af vår köpmanskår — på sista tiden den ende — som spelat någon roll såsom offentlig man. För närvarande finnes inom denna kår utan tvilvel flera både driftiga och skickliga affärsmän, men ingen enda som gjort sig på nämnvärdt sätt bemärkt i allmänna värf. Um hvem som skall blifva hr Schartaus efterträdare inom första kammaren torde för närvarande ingen kunna våga ens en gissning. Det är icke rikedomen på lämpliga kandidater, som härvid vållar bryderi. Tverom härrör den från den nästan till omöjlighet gränsande svårigheten att framvisa någon, som intager en så framstående ställning, att det kan anses såsom naturlig sak att han bringas i åtanka. Att man skall lyckas finna någon kandidat bland de borgerliga klasserna anse vi knappast troligt. Förmodligen får man taga sin tillflygt till embetsmannakåren. Men om omsättningen varit obetydlig inom första kammaren, så har den varit så mycket starkare inom den andra. Hvilken förändring detta skall komma att medföra i afseende på kammarens karakter på på det hela är naturligtvis icke möjligt att med visshet förutsäga. Jag är emellertid benägen tro, att den blir temmeligen oförändrad sådan den var de sednaste riksdagarne: en majoritet af ,landtmän vid utskottsval och förtroende-platsers bortgifvande; en majoritet för afslag å de flesta nya eller förhöjda anslag — der sådana komma att ifrågasättas — men en temmeligen allmän upplösning af alla parigrupperingar vid andra frågors afgörande. Främst torde detta sednare komma att gälla i afseende på jernvägsfrågorna, hvilka tilläfventyrs komma att spela en större roll denna gång än förut inom den