Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1870, sida 1

dan att öppna sina riken för de engelska och hol ländska köpmännen, tillhörde dock ett senare sked i Barthels på vexlingar rika lif. Detta hade äfver ett tidigare, som gjorde den beryktade fribytaren namn, om icke kärt, så åtminstone märkeligt fö Nils Bosson. Ilan hade nämligen hört det näm. nas tillsammans med sin namnes Nils Bossons (Grips) och Albrekt Stykes samt sin morfaders Sven Stures namn från den tid, då dessa män ensamt förde krig mot den mäktiga drottning Margareta. De tankar, som namnet Barthel Voeth uppväckte, måste dock vika för dem hvilka för ögonblicket beherrskade honom, och hvilka visserligon antagit en helt annan stämning nu, sedan han visste, att Wisby var målet för den tvungna resan, men tillika så godt som förbryllade honom, då han icke kunde fatta, hvarför han med våld skulle tvingas ombord på ett fartyg, som han frivilligt och mot betalning skulle hatva velat följa, om han känt, att det ämnade sig till Wisby. Hvad som dervid ännu mera väckte hans förundran var den jagt som anstäldes på konungsskeppet, och som tycktes utgöra en för Barthel Voeth vida vigtigare sak, än att komma till Wisby, Han började derför sina spörjsmål med en fråga, hvarför konungsskeppet jagades. — Hvarför? — sporde Barthel och såg något besvärad ut — hvarför jag jagar konungsskeppet? . Jo, det skall jag säga eder... När Bartb.ci Voeth har lofvat nägot, så håller han det... och nu har jag lofvat att vara i hamn i Wisby före konungsskeppet der, och det skall lag... vid vår Herres trä, jag skall det, ellor ock seglar jag detta skepp med allt hvad deruppå är i qvaf! Nils Bosson ryste till, men han kunde dock icke annat än beundra derna fasta vilja och detta oförskräckta mad, — Varen derför lugn, junker Nils — tillade sjöbjörnen — ett af två skall inträffa... antingen