Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1870, sida 2

ens mäster Henrik sjelf beböfde veta deraf, ty bättre bevaras dock en hemlighet af två, än af tre... jag menar, att vi nu förstå hvarandra, stränge herre, och att I skolen hålla mig räkning för min tjenstvillighet. Med en ton, som skulle vara likgiltig, men som icke förty förrådde en liflig tillfredsställelse, svarade herr Krister: — En inbjudning från mäster Henrik Rosensilfver kan icke annat än glädja Nils Bosson och måhända skall det gagna både honom och Sveriges rike, att han får göra bekantskap med mäster Henrik Rosensilfvers fyndige sven. — Dock måsten I sjelf, stränge herre, hjelpa något dertill, om inbjudningen skall medföra åsyftad verkan... tagen det ej så häftigt upp, jag menar blott, att I helt och hållet öfverlemnen saken åt mig, så att icke till exempel den stränge riddaren, som gick onödigtvis, förderfvar alltsammans . Jag lofvar eder, att ungersvennen innan midnatt i morgon skall vara ombord på mäster Henriks fartyg, och I skolen sjelf kunna öfvertyga eder derom, om I vid den tiden riden utmed stranden söder ut från staden. Skulle jag åter ej gå iland med mitt förehafvande, så hafven I ju alltid andra utvägar att sedan gripa till, vare sig det nu blir genom den stränge riddaren eller någon annan. Drotsen fann detta vara i sin ordning och med en blick, som tillkännagaf en icke ringa beundran öfver mannens förslagenhet och förutseende, lät han honom taga afträde. Den följande dagen gick. Herrarne svettades under sina sammetsmantlar deruppe i S:t Kristofers gillesal, men derute i sundet gingo vågorna liksom till dans i ett glittrande solljus, och skeppen lågo gungande vid sina ankaren, så väl konungens tätt invid slottet, som köpmansskeppen närmare staden. Mot aftonen friskade vinden upp, och desmå vågorna, hvilka lekt som oskuldsfulla barn under