Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1870, sida 2

Göteborg d. 19 Januari. Horoskopet för den först i dag egentligen öppnade riksdagen torde ej vara så svårt att ställa, försåvidt inga utomordentliga tilldragelser mellankomma. Man skall, nu såsom förut, tillsätta de permanenta utskotten, utan att valen dertill komma att förete några svårare partistrider än ett litet intrigspel rörande en och annan petson, hvarom de s.k. ,landtmännen och icke-landtmännen ej kunnat blifva eniga. Det stora antalet at nyvalde riksdagsmän i andra kammaren gifver en naturlig öfverlägsenhet åt de äldre, och då äro bland de sednare icke så många qvalificerade till utskottsplatser, att ej alla förmågor, vare sig de tillhöra den ena eller andra sidan, komma till användning. Man bör så mycket mindre befara ett åsidosättande i detta hänseende, som hvarken partisinnet är så utbildadt eller någotdera partiet så förherrskande, att man skulle våga utestänga en erkänd duglighet inom motsidans leder. Sedan så utskotten blifvit tillsatta börjar statsutskottet sitt arbete med statsregleringen, och dervid är bjulspåret nu så uppnött, att den saken nog kommer att gå raskt hvad det hufvudsakliga af budgeten angår. Endast nya anslag lära komma att allvarligare omtvistas. Berodde det nu endast på statsregleringen så betvifla vi icke, det ju riksdagen skulle kunna afslutas inom den tid af 3 månader, hvilken ej bör öfverskridas, efter det sakerna inträdt i deras normala gång. Men det är ej att begära att detta skall ske, innan en mängd nya lagar och ombildningar af äldre institutioner, hvilka dels väntat på ett nytt statsskicks tillkomst, dels äro med detsamma förbundna, har kunnat genomföras. Vi hafva enabanda erfarenhet med våra kommunala representationer. Under de första åren af deras tillvaro måste de hålla täta möten, under många timmar, för att besluta om nya reglementen och nya ordningar i öfrigt. Det var ett ganska mödosamt och betungande arbete, hvilket lyckligtvis inföll vid den tid, då de nya krafterna voro i full vigör. Efter något år, sedan det mesta blifvit ordnadt, gå ärenderna sin gång, utan att representationerna alltför mycket betungas. Så skall det ock, förmena vi, komma att gå med våra riksdagar, och betvifla vi derföre ingalunda, det ej tiden skall småningom förkortas, ehuru det icke kan gå snart. Riksdagarnes längd beror i väsentlig mån på den mängd af småärenden, som alltjemt faller inom deras pröfning. Det ir den gamla surdegen från centralisationsbegärets dagar, då styrelsen ville vara förmyndare för folket, hvilket förmyndareskap man sedermera måste dela med representationen. När man nu dignar under bördan at lessa ärender; när riksdagarnes tid deraf upptages och när regeringens medlemmar leraf jägtas till det yttersta, så svara vi lertill: ,,så mycket bättre. Ju tröttare I