Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1870, sida 3

ken gjort sig känd för att ega sörsvarliga insigtei i kristendomen, men ock för ett ostadigt och vack lande sinne, utan allvar ech uppriktighet, i Upsals formerat bekantskap med der varande mormoner hvilkas lära, enligt hennes egen förklaring, , bäst tillfredsställt hennes andliga behof. och till hvilken lära bon derföre öfvergått. Detta skedde forliden sommar. Så snart ryktet om hennes öfvergång nått mina öron, tillkallade jag henne och sökte, genom framhållande af mormonlärans uppenbara förnekande af den Hel. Skrift, föra henne tillrätta, men förgäfves. Ehuru oförmögen att ve derlägga sanningen at mina ord, fi de dock intet gälla, utan menade hon, att, om jag talte vid hennes nya lärare, skulle jag af dessa blifva pederlagd. Och i stället för att af min undervisning både då och sednare låta sig bringas ens till något betänkande, har hon tvärt emot mina allvarliga örmaningar, haft all möda ospard att värfva anängare, deruti hon troget bistätts af hickallade kringstrykande s. k. profeter från Upsala, Lrukten at dessa gemensamma ansträngningar har varit de sju andra ofvannämnda, hvilkas öfvergång försiggått under hösten. Och då äfven dessa visat sig lika enträgna och oböjliga i villfarelsens vidhållande, återstår tyvärr för mig intet annat att öra, än att inberätta förhållandet till h. domkapitlet. Vidare får jag ock omförmäla, att, efter erhållen underrättelse, det Söndagsaftonen den 14 sistl. November samling skulle hållas hos bonden Jan Ersson i Berga af tvenne från Upsala anlända profeter, jag dervid infann mig i 2 mina söners informator, studeranden I. Holmberg af Norrlands nation. Föredraget, vid hvilket jag var en af talaren osedd åhörare, var äkta mormonskt och handlade rätt fram om månggifte, varndopets och prestembetets ogiltighet m. 11. mot bibeln stridande lärosatser. det fördes dervid af en skräddare Larsson, som uppgisven vara boende å Dragarbrunnsgatan Aj 11. ÅLItter föredragets slut framträdde jag och min följeslagare och blottade för folket de uppenbara och niliga lögner, som till deras antagande blifvit framstälda. v Naturligtvis skedde detta icke utan motsägelse från predikantens sida, med hvilken då den andra profeten, vid namn Eriksson gjorde gemensam sak och uttalade samma villosatser med anspråk på trovärdighet, båda betygande att de ,af Gud och helige män hade sitt prestembete. Med tillkännagifvande af att sålunda full bevisning föresinnes emot nämnda personer att hafva utspridt mot den rena evangeliska läran stridande villoläror, ithy att utom mig och IIOImberg flera andra, deribland en af församlingens kyrkovärdar, kunna i saken vittna, tår jag i bumjukhet hemställa, om domkapitlet icke funne skäligt att förordna åtals anställande mot dessa tvifvelsutan medvetna belragare, som på sådant groft och skamligt sätt förvilla de enfaldiga och godtrogna. Om nämnde Erikssons yrke och hemvist har jag ej lyckats så reda; men torde underr telse derom genom kamraten Larsson kunna er hållas. Skokloster den 6 Dec. 1569. C. J. Östman.