NILS BOSSON STURE ) IIistorisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Jag änmar mig till Visby — foll krämarsvonnen i bruna rocken emellan — och jag menar, att I icke bören förhasta eder, ty jag behöfver mycket rum på skutan, och det är ju tid att uppgöra saken, medan I liggen här och lossar. — Två gyllen, och hälften nu vid uppgörelsen! — ropade sventjenaren, öfverröstande skepparen och krämarsvennen. Skepparen såg med den mest förbluffade min på de båda båtarae och deras egare, men slutligen slog han upp ett bredt skratt. Men då tog den blåklädde, som hela tiden på det skarpaste forskat i skepparens ansigte, ett kraftigt tag med årorna och förde sin båt långsides med och tätt intill skepparens, i hvars reling han fattade tag. Så godt det lät sig göra, reste han sig sedan upp till hälften, satte banden för munnen mot vinden och halfhviskade: — Guds vän, skeppar Barthel, I kännen mig väl igen, sedan vi skildes åt i Hamburg för sju år sedan. Skepparen tog ett steg tillbaka i båten, så att denna gjorde en vådlig rörelse åt sidan, hvarunder han spärrade upp ögonen och stirrade en stund på den blåklädde krämarsvennen, strykande med sin grofva, knotiga hand det yfviga håret bakom örat. — Står det så till — utbrast han derefter, hvarpå han vände sig till sventjenaren och sade, i det han vinkade med handen — min gode man, ) Se H.-T. N:o 10.