lat min villsarelse. och nu begråta vi vär stackars, dyre vän Victor Noir, mördad af banditen Pierre Napoleon Bonaparte. Välan, sedan 15 år befinner siRg Frankrike i denna dynastis blodiga händer, och icke tillfreds med att på gatorna låta med kartescher nedskjuta republikanerna, lockar man nu äfven i vä fall tolk inom hus att der mörda dem. Franska folk, finner du icke omsider, att d.t nu kan vara nog? Kejsar Napoleon erhöll underrättelse om uppträdet mellan prinsen och Noir, då han återkom från Rambauillet från en jagt. ilela hans utseende vittnado om den fasa, som intog honom, och han gaf genast order om prinsens häktning; men redan dessförinnan hade justitieministern gifvit befallning derom. Första anledningen till striden mellan prinsen och redaktörerna af , Marseillaise, var två korsikan tidningar, af hvilka den ene gynnades af prinsen; den andre tillhör det republikanska partiet. Striden, som fördes med äkta ikansk ilska, skulle sannolikt hafva i I on pennfäktning, såvida icke Grousset, som var korrespondent till den republikanska tidningen på Korsika, äfven i ,,Marscillaiso uppträdt mot prinOffret för detta ohyggliga drama, Victor Noir, var en ung man på 22 år. Ilan var förlofvad med en 16-års flicka, och deras bröllop skulle firats om en vecka. Ilans mor lärer om morgonen, innan han begaf sig till prinsen, hafva yttrat till honom: , Jag tycker icke om detta besök i Auteuil; Pierre Bonaparte är i stand att låta sina domestiker piska upp dig. Du bör medtaga en revolver. Hos modren ha — efter sonens död — en mängd personer al alla samhällsklasser infunnit sig för att uttrycka sitt deltagande för hennes sorg. Som man af telegrammen från Paris erfarit, bar Victor Noirs begralning försiggått utan någon sammandrabbning mellan folkmassorna och den beväpnade styrkan, och det råder åter fullkomligt lugn i Paris. Utan twifvel har detta varit en stor missräkning af de ,oförsorliga. Rochcfort, som hittills spelat en så ömklig roll i lagstiftande församlingen, der man nästan alls icke brytt sig om honom, sökte begagna det genom Victor Noirs mord gilna tillfället för att åstadkomma uppträden utanför lagstiftande församlingen och derigenom påminna allmänheten om sin ,betydelsefulla existens. Utom de dundrande artiklar i , Marscillnise, för hvilka han utan tvifvel skall åtalas, infann han sig den 11 dennes i en republikansk församling uti Avenue Chaisy och tillropade de dervarande, just då församlingen blef upplöst af polisen: ,I morgon hafva vi en stor pligt att uppfylla: jag kallar Eder alla till Neuilly i morgon kl. 2, på det vi må uppfylla den sista pligten mot vår vin Noir. Underlåten ej att infinna Er der, ty der skall — så hoppas jag — demokratiens framtid komma att argöras. Det var stora ord, men dessa motsvarade ej förväntningen. Om den Rochefortska demokratiens framtid skulle blifvit bestämd genom det, som passerade af den omtalade anledningen, kan den store demagogen säga: , Finis Toloniad. I en korrespondens från Paris af den 12 dennes på aftonen beskrifves törloppet vid Victor Noirs begrafning sålunda: Ännu har ingen konflikt förekommit, och hvarken i Neuilly eller annorstädes, der stora folkhopar förekommo, har någon polis varit synlig. Man kan väl dock säga, att sedan lång tid ingen tilldragelse utlockat en sådan mängd menniskor, som denna sorgehögtidlighet. lrän kl. 1 strömmade folket till nämnde ställe. En del tågade öfver bouderne, en annan öfver Rue de Rivoli; de från Faubourg du Temple och Belleville begåfvo si genom Batignolles, och de från Quar Latin öfver kajerna samt genom Champs Ely Mängden hade ett fredligt utseende. Alla hade immortel-kransar i sina knapphäl eller på sina blu De, som icke hade sådane, då de lemnade Pa erhöllo dem gratis, då de kommo till Neuilly. Från kl. half 2 erbjöd hela Neuilly en egendomlig anblick. Längs hela den breda allten, ungefär en half timmas åg man hutvud vid hufvud. Straxt efter kl. 1 förmärktes mycken rörelse på den gata, der Victor Noir hade bott; från alla håll dänade ropet: ,Jefve Rochefort! Det var nemligen Rochefort, som kom åkande i sin vagu. Då vagnen stannade, bar man Rochefort upp i femte våningen af det hus, der Noir bott, och då Rochefort der visade sig i ett fönster, förnyades ropen: vlefve Rochefort! Utom Rochefort, talade en annan af redaktörerna i ,,Marscillaise till folket, och den sistnämnde uppmanade ,i den demokratiska pressens namn folket att förhälla sig stilla. Ungefar kl. 3 nedfördes omsi iket och processionen satte sig i rörel med immortel-kransar; midtpå hkkistan så en phrygisk mö Den mördades bror, Louis Noir, följde närmast efter vagnen. Vid Avenue Neuilly fordrade en del af fol ket, att liket skulle föras till Paris, men Louis Noir alböjde detta. Vid kyrkogården voro portarne s la, då tåget ankom dit. Alla trängdes vid ingången. Rochefort nedföll af kraftlöshet och måste föras till ett apotek. Folkmassan, som hittills förhållit sig stilla, höjde nu plötsligen ropen: ,Iefve republiken! Ned med kejsaren och kejsarinnan! Tillika uppstämdes marseljäsen. På kyrkogården höll Louis Noir det första talet för den mördade; efter honom talade flera andra. Nu inbröt skymningen, och marseljäsen sjöng i högljudt, att man icke mera kunde förstå någonting. Under hela ceremonien såg man icke det ri e spår ar polis — — — Kl. half 7 var ceremonien slut, och de a folkmassorna begåfvo sig på väg till Paris under ropen: ,lefve republiken! och afsjungande af marseljäsen. Rochesort, som belann sig tillsammans med Raspail i en vagn, åtföljdes till Piace de la Concorde, allt under ungande af nämude sång. ENGLAND. Brigih höll — med anledning af vid ett folkmöte uttaladt förtroendevotum för det nuvarande kabinettet — ett af de lysande tal, hrarmed han såväl vet att hänföra sin publik. I talet gjorde han en kort öfversigt af förra årets parlamentssession. Den afgjorda irländska kyrkofragan ledde honom in på agrarfrågan. Irlands jord, sade 1— — — 1 — 1 of Pa 4 12