Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1870, sida 2

stenar, som icke, såsom var fallet, förpesta l. luften; Gullbergs vass, denna ständiga källa till sjukdomar, uttorkad och bärande rika skördar; osunda kanaler igenfyllda och aflopp af spillvatten underlättadt genom rörläggningär i gatorna hela qvarter med sunda och snygga arbetarebo der bebyggda — allt detta vittnar på ett oj tigt sätt, att detta samhälle på ett förtjenstfullt sätt fullgjort sin skyldighet. Öch hvad har samhället vunnit på allt detta? Har allmänna helsotillståndet så förbättrats att de med dessa arbeten förknippade betydliga utgifter kunna anses berät-. tigade? Jag tror att svaret skall bli tillfredsstallande. Enligt de statistiska berättelserna om dödligheten i Göteborg, var denna under perioden 1550—1856, således under en tid då inga arbeten till förbättrande af sundhetsväsendet ännu voro verkställde, 33 på 1000. Deremot var dödligheten under åren 1562—1865 i Göteborg blott 22 på 1000 — således en besparing af 11 menniskolif årligen på hvarje 1000-detal af stadens innevånare. Om stadens falkmängd under denna tid beräknas till 40,000, har således under dessa 4 år 1,760 menniskor undanryckts en förtidig död, och förtjensten härföre kan väl, åtminstone till någon del, tillskrifvas dessa nu omnämnda allmänna arbeten. s Hvem kan beräkna den sorg och det elände, som l; sålunda förekommits? IIVem vågar beräkna dessa 1,760 lif efter penningevärde, eller hvem kan med fog säga, att detta vunna resultat varit för dyrköpt? Jag vill i motsats härtill, som en allmångiltig sats, uttala: att hvarje uppoffring, som en kommun gör för att befrämja en god undervisning åt dess medlemmar, att från dem afvärja sjukdomar och död — är berättigad, eller med andra ord, att de medel, som utgifvas för befordrandet af samhällets andliga och kroppsliga helsa, ingalunda äro förspillda, utan skola gifva en lönande ränta af rik välsignelse. Den aktade talaren öfverlemnade härefter klubban till ordföranden för det nu ingångna året, hr lektor Fagerberg, som emottog henne, med tolkande af samhällets förbindelse till den nu afgångne ordföranden. Slutligen uppläste sekreteraren sällskapets prisfrågor för året, hvilka voro följande: 1:0 Estetiska ämnen: a) I hvad förhållande står den religiösa känslan till den estetiska, och hvilket inflytande har densamma visat sig utöfva på Europas nyaste vitterhet? b) I hvad mån och under hvad vilkor kan teatern anses såsom en förädlande bildningsanstalt? c) Har i de bildade folkens skaldekonst den nationella andan under de senaste 50 åren aftagit eller framträdt lifligare; och har å förhållandet härmed inverkat den under samma tid ökade samfärdseln mellan nationerna? 2:0 I poesi: a) fritt val af ämne, samt b) öfversättningar från romerska skalder. 3:o Historiska ämnen: a) Kritisk belysning af vid Göta elf befintliga historiska orter; samma ämne, som det för år 1869 af k. Sambället framställda, rörande en bildstod! åt konung Carl X Gustaf. — Deputation. Bland härvarande mosaiska trosbekännare hafva ölverliggningar egt rum, huruvida från deras sida något steg borde tagas till uttryckande af deras åsigter och önskningar beträffande de till afgörande vid den imorgon börjande riksdagen hvilande förslagen till förändringar i grundlagen, med hänsyn till svenska medborgares af främmande trosbekännelse likställighet i rättigheter och skyldigheter med andra statsborgare. Om man å ena sidan ingalunda önskade vidtaga något steg, som kunde ega karakteren af agitation, så var man å andra sidan angelgen, det icke något missförstånd skulle ega rum rörande de mosaiska trosbekännarnes lifliga intresse för den sak, som nu skall bringas till afgörande, ett intresse, hvilket man från ett och annat håll hört betviflas, till följd af den förbidande hållning nämnde trosbekännare under flera år iakttagit. Dessa öfverläggningar hafva ledt till det beslut, att ett antal aktade miin inom mosaiska församlingen härstädes erhållit uppdrag att personligen inför tvenne härvarande ledamöter af riksdagen, en inom hvardera kammaren, tolka sina trostörvandters önskningar och åsigter i den för dem vigtiga frågan. På grund af detta uppdrag infunno sig i går vid middagstiden de utsedde deputerade, hrr grosshandlaren Edv. Magnus, juris kand. A. Philipsson, grossh:ne I. P. Valentin, E. Delbanco, Em. Magnus och L. Benecke samt silos. d:rn Ph. Leman, hos landshöfdingen grefve Ehrensvärd, till hvilken deputationens utsedde ordförande, herr Philipsson, framförde de uppvaktandes ärende i ungefär följande ordalag: IIerr grefve Ehrensvärd! egna och öfriga här bosatta svenska medborgares af mosaiska trosbekännelsen vägnar hafva vi infunnit oss hos eder, hr grefve, för att uttala våra farhågor och våra förhoppningar uti en för oss i hög grad maktpåliggande angelägenhet. Vid den riksdag, uti hvars förbandlingar ni, hr grefve, om några dagar går att deltaga, förekomma nemligen till afgörande två förslag till ändringar uti Sveriges rikes grundlagar, på hvilka förslags öde det beror, buruvida de mosaiska trosbekännarne i Sverige under den närmaste framtiden skola kunna känna sig fullt lyckliga i medborgerligt afseende. Medelst det ena af dessa förslag åsyftas att, med ändring i 28 Regeringstormens nuvarande bestämmelser, utan andra undantag än dels statsrådsembeten, dels ecklesiastika tjenster och dels lärarebefattningar, hvarmed är förenadt äliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, lemna tillträde till alla embeten och tjenster ät bekännare af kristen troslära äfvensom af den mosaiska, dock med den begränsning, att icke någon, som ej tillhör statskyrkan, må, såsom domare eller innehafvare af annan tjenst, deltaga i handläggning eller atgörande af fråga, som angår religionsvård, religior.sundervisning eller befordringar inom nämnde, kyrka. Det andra förslaget åter afser upphäfvande af den i 26 8 Riksdagsordningen förekomniande bestämmelse, att riksdagsmannabefattning, endast må utöfvas af svenska medborgare, som be känna sig till kristen protestantisk lära. Hvad detta sednare förslag beträffar, så hysa vi i afseende å en gynnsam utgång deraf inga tvifvelsinål. Under de tre år, som förflutit sedan förslager förekom till förberedande behandling, har neniligen rel eten uti Svanien. f Pn 4 AA Nn