Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1870, sida 1

detta fartyg tyckes hafva kommit som bestäldts för hennes räkning. Kom, kom... min båt ligger här bakom stenarne .. till all lycka har fartyget lagt sig så nära hit, att vi skola hinna skepparens båt lika fort som hennes sven! De stego genast ned i den väntande båten; Birger fattade årorva, och förde dem med vand arm. Man skulle hafva sagt, att han aldrig haft något annat yrke, än sjömannens, sådan fart fick båten under hans händer, och så väl förstod han att klyfva de mötande vågorna. Detta gjorde också, att de hunno fram till sitt mål, innan ännu sventjenaren hade hunnit vexla mer in ett par ord med skepparen. — I ämnen eder till Wisby — hörde de honom säga — det är godt, skeppare, kunnen I låta mig och min broder följa med, så skolen I få en redlig lön derför... när ämnen I lätta ankar? — Brådt hafven I, man, att komma dit öfver — genmälte skepparen och kastade en misstänksam blick på den gamle svennen — jag kan dock icke blifva färdig, förr än jag lossat min last här i Kalmar, och satt vy till Wisby. —-IIollab, skeppare! — ropade nu den brune svennen från sin båt — I ämnen eder till Wisby? — Ja. det är säkert ändå, men skall då hola Kalmar tytta dit ötver, eller hafven I fått pesten i eder stad... ämnen I eder dit öfver ock? — Fem ungerska gyllen, om I bestämmen eder nu, skeppare, att taga mig och min broder ombord! — ropade sventjenaren med någon otålighet. — Fem gyllen — uppprepade skepparen och tycktes icke hafva något emot att på stället göra upp saken. (1 sto NV