Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1870, sida 1

och utan protektion. Jag skulle upplyfta honon och föredraga honom framför alla sådane, som ickha för sig något annat än mäktiga förespråkare Då jag hade lyckan att få arbeta för det stor: verket af en suverän, som till förmån för lande afstått en stor del af sin fordna makt, så var de åt justitieministeren, jag gaf företrädet, och hvil ken jag af kejsarens förtroende utbad mig. Ilvar. före? Emedan det, hvarpå jag under hela mitt li ricktat blicken — är rättvisan. I vår tid blir de politiska lifvet af intresse, som är korsadt af lidel. ser och partianda. Man söker kasta sin fiende til jorden, göra sig förmögenhet och tillfredsställa sir ärelystnad. Vi, mina herrar, måste, då vi alls dagar på väggarne af detta palats läsa ordet ,rittvisa, söka göra detta ord till en verklighet, vi måste deraf göra en inspiration för vårt dagliga lif. Trots sin stora förkärlek för det nya kabinettet har Emil Girardin i en längre artikel uti ,,Libert6ö sramhållit den afskedade Seinepresekten IIausmanns sörtjenster, i det han anställer en jemsörelse mellan honom och Rouher, och uttalar den åsigten, att han med orätt blifvit tillbakasatt. Efter att hafva karakteriserat IIausmann som en handlingens man, i motsats till Rouher, ordets man, fortfar han sålunda: -IIvad skall den sistnämnde lemna efter sig? Några vackra tal, i hvilka ban dock ofta motsäger sig sjelf, och som om få år skola vara glömda, utom af nägra publicister. Hvad skall deremot återstå efter Ilausmann? Förändringen af Paris, sådan den ovilkorligt fordrades af den tilltagande rörelsen på gatorna, af sanitära skäl och för ordningens upprätthållande utan blodsutgjutelse; snarare har denna förändring varit för långsam ä för hastig, ty ju längre den blifvit uppskjuten, desto dyrare och svårare skulle den blitvit, och till slutet hade den måhända blifvit outförbar. IIur kommer det då sig, att den så skarpsinnige Rouher, som kände kejsaren så väl, icke insett, att det enda medlet att förhindra honom ifrån att störta Frankrike in i tvifvelaktiga utländska angelägenheter, i föga öfvervägda interventioner och aflägsna expeditioner, var att uteslutande koncentrera hela hans uppmärksamhet på det skyndsammaste åstadkommande af fredens stora verk, den nödvändiga inledningen till de stora financiella reformerna och till lösningen af de stora ekonomiska uppgifterna? Statskuppen af den 2 December är ett faktum, som hvilar tungt i vågskålen vid alla kejsarens företag; att utplåna densamma genom storheten af sina företag, att utplåna den genom att göra Frankrike större, vare sig på fredens, krigets eller diplomatiens väg, detta är en tanke, som synbarligen följt kejsaren under de sednaste 18 åren. IIans afsigter äro förträffliga, hans sträfvan är riktig, och dock har allt detta endast ledt till handgripliga motsägelser och oförbätterliga felgrepp. IIar det då fattats honom lämpliga personer? Nej, han har haft Hausmann och Rouher; men han har icke förstått att ställa dem för samma vagn. Han har låtit den ene draga till höger, under det den andre drog till venster, intilldess de begge störtade i samma afgrund. Detta skulle icke skett, om kejsaren användt Rouher och IIausmann hvar för sig på rätta stället, om han, i st. f. att göra kouher till talminister, hade utnämnt honom till finansminister, och samtidigt dermed anförtrott IIausmann ministåren för de offentliga arbetena, deri innefattadt förändringen af Paris. De parlamentariska förbandlingarne skulle på så sätt visserligen förlorat något af sin glans; men huru mycket skulle Frankrike icke i verkligheten hafva vunnit derpå? Kejsaren har gifvit sitt samtycke till ett förslag at ministeren att låta Ledru Rollin obehindradt återvända till Frankrike. Som det påstås, skall Algier hädanefter äfven bli representeradt i lagstiftande församlingen. Den 8 dennes fingo för första gången sedan år 1851 de utländska tidningarne genast efter deras ankomst till posten utdelas utan föregången ministeriel censur. ITALIEN. Angående det ökumeniska konciliets femte allmänna möte meddelar en korrespondent i Rom till ,,Pall Mall Gazette följande: De förhandlingar, hvilkas ändamål var bestämmelser mot rationalismen, fingo betydelse genom ett tal af biskep Strossmayer, hvilkens mäktiga stämma lät sig höra i den stora salen och ryckte en stor del af prelaterna med sig. I ljungande ord anklagade han jesuiterna samt fördömde både deras system och deras läror. ,Betänken, mina ärevördiga bröder, sade han bland annat, der ställning, i hvilken I stån till dessa män. Det är de, som på förhand bestämt alla anordningar för konciliet. Betänken, att de bestämmelser, som I stån i begrepp att omgifva med den kyrkliga lärans högsta auktoritet, äro föreslagna, affattade och pedskrifna af dessa män. Kardinal Capotto betecknade dessa ord som opassande. Talaren lät detta dock icke inverka på sig, utan yttrade med fast ton, att hans ord voro ingifna ar nitet för Guds tjenst och endast riktade met dem, som vore skuld till alla olyckor inom kyrkan. Ilans samvete ålade honom att yttra sig så. Än vidare framhöll ban de faror, som måste uppstå, om man antoge jesuiternas läror, hvilka kyrkan sedan lång tid fruktat, och utbröt derefter i ett häftigt och oemotständligt anfall mot jesuiterna, hvarunder