Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 3

kåttegangsoch Lolissaker. Rådhusrätten. Lindmanska målet n:o 2. Det af e. o. hofrättsnotarien hr Elof M. Lindman vid rådhusrättens andra afdelning anhängiggjorda mäl, angående yrkadt ansvar å hrr öfverskulten Alf. AImen, v. i radshöfding Frans Almn och schweizaren Christian Frick, för det de om honom skulle ha utspridt ärekränkande rykte, förevar i går ånyo. För att utveckla käromålet och genmäla hvad hans motparter framställt mot stämningspåståendet, hade hr Lindman uppsatt en längre skrift, hvilken han uppläste och inlemnade. Deri förekom först en omständlig och mycket vidtomfattande förklaring om hvad som menades med förtal, ,,vare sig att det framträder offentligt eller enskilt, och i synnerhet det smygande förtalet. Vidare en utläggning af de vådliga följder, detta sednare slags förtal kan medföra, särskilt för en person i hr L:s ställning, ,enär han i sin egenskap af advokat uteslutande bygger sin existens på det förtroende, allmänheten hyser för hans personlighet och karakter. Han hoppas slutligen, att hvarje rättänkande och opartisk menniska icke skall förundra sig öfver, att han med tillhjelp af alla medel försöker att få ryktet vederlagdt, och gläder sig ölver, att ,,en del af tidningspressen, att döma efter andan och tonen i referaterna om denna sak, redan å allmänna opinionens arena ridderligt brutit en lans till fördel för honom gentemot hans öfverlägsna och väl förskansade motparter.f Till slut upplyser hr L. i skriften, att hans stämning å hr Frick grundar sig på det förhållande, att hr F. på ett offentligt ställe beskyllt honom för att vara författare till de omtalade smädeskritterna, och att hr F. sagt detta icke en, utan upprepade gånger, icke tyst utan helt högt, hvilket förhållande käranden ansåge isynnerhet ha förvärrat förbrytelsen, ty ,.br Frick är en man, som vår Herre förlänat ovanligt starka lungor, och han hade utslungat beskyllningarne med stentorsstämma. Trenne vittnen, hvilka blifvit inkallade af hr Lindman, hördes derefter, men intet af dem hade något at vigt att meddela i saken, och de hade ej hört någon af svaranderna beskylla hr L. för att vara författare till skrifterna. Ett vittne, som hr Alfr. Almen inkallat, berättade åter, att handl. hr Engel för vittnet omtalat, det ingen bjelpt den sednare vid skrifternas uppsättande, utan att han ensam vore författare till dem. På hr Lindmans begäran uppsköts målet till den 1 nästkommande Februari, då hr L. ålades att vid 10 rdrs vite vara försedd med all sin bevisning i saken.