UTRIKES. FRANKRIKE. Prevost Paradol har i , Journal des Debats uppträdt på ett anmärkningsvärdt försonligt sätt, i det han visar, huru sakernas nya ordning endast derigenom kan åstadkemmas, att både på regeringens och den parlamentariska oppositionens sida det erkännande gör sig gällande, att målet blott genom samverkan kan vinnas. Författaren varnar mot den föreställningen, att allt redan nu skulle vara färdigt, och fortsätter sedan: ,Det är nödvändigt, att suveränen helt enkelt blir betraktare af rörelserna i den allmänna meningen, en opartisk regulator af den konstitutionella mekanismen, utan någon på förhand fattad mening för personer. Han måste stå så fullkomligt utanför debatverna, som fallet är hos hans lyckliga grannar i Belgien och England. Hvarje blandning af det gamla systemet med det nya; hvarje praxis, hvarje vana och — om det vore möjligt — hvarje minne af den personliga regeringen måste försvinna, om man vill undvika den största af alla faror. Berättelser från provinserna meddela öfverensstämmande, att den nya ministrens sammansättning öfverallt gjort ett förträffligt intryck, och detta inskränker sig icke blott till de moderat-liberala kretsarne i departementen, utan t. o. m. organerna för den rena demokratien visa sig inverkade deraf. Så bedömer den radikala, i Toulouse utkommande ,, Emancipation det nya kabinettet på ett mycket välvilligt sätt, förklarande sig beredd att antaga friheten, från hvilket håll den än må komma. ,Emancipation har haft mod nog att tillkännagifva, det den utgår ur den ,,oförsenliga pressens leder. Naturligtvis har detta ,,affallt väckt stor harm hos de oförsonlige i Paris. Bland de högre statsembetsmän, som begärt afsked, befinner sig den franske ambassadören i London, markis de Lavalette. Det säges äfven, att Benedetti, ambassadör i Berlin, skall afgå. Ehuru den officiella tidningen den 7 dennes på morgonen innehöll dekretet om Haussmanns alsättning, uppträdde han dock nämnde dag i all sin glans som Seineprefekt. Straxt efter mottagandet af den nämnde tidningen gaf han nemligen befallning åt alla de högre tjenstemännen i prefekturen att ikläda sig sin stora uniform för att blifva presenterade för den nye inrikesministern. Färden till inrikesministören skedde i stadshusets galavagnar. Ministern erfor detta besök först då vagnarne ankommo. Anländ till ministerns kabinett, helsade IIaussmann Chevandier de Valdrone mycket kallt och riktade till honom följande ord: , Herr minister, här är den elitpersonal, som i sjutton år understödt mig i min svåra uppgift. Jag måste, sedan jag gifvit dem exempel på arbete och sjelfuppoffring, uppfylla ännu en sista pligt, i det jag presenterar dem för Ed. Excellens, eftersom min efterträdare icke anförtrott mig detta. Ministern, som syntes temligen upprörd, skakade IIaussmanns hand, försäkrade honom om sin gamla vänskap och tillade: , Politiken har understundom tunga nödvändigheter, och ingen skulle varit lyckligare, än jag, att kunna bibehålla en så framstående medarbetare, som gjort så stora tjenster. Haussmann tog ännu en gång ordet, yttrande: ,Jag är så mycket mera förtjust öfver dessa välvilliga ord, då jag påminner mig det ursprung, som min administrativa bana haft. Den 23 Maj 1831 utnämnde mig ett kungligt, af Casimir Perrier undertecknadt dekret till generalsekreterare i en prefektur. Jag hade då till förespråkare en vän af min familj, herr Chevandier, Er far. Jag är i sanning rörd att finna, det sonen, efter 38 års förlopp, ännu vill erkänna, att den faderliga rekommendationen icke blifvit komprometterad. IIaussmann återvände med sitt sällskap till hötel de Ville, der den nye prefekten redan mer än en timme väntat honom. : ITALIEN. Ur ett enskildt bref från Rom, dateradt den 1 Januari, har blifvit red. af D. N:r meddeladt följande utdrag: — — — Straxt före Jul ha här inträffat flera ärkliga dödsfall, bland hvilka isynnerhet AaU mar än vanlig unamänvl-coamharfr TVn