Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1870, sida 3

fastkedjad som han var, kommande, vid det gods, der 1 delsevis sett dagen, och för hela lifvet utsatt för herremannens och hans fogdars godtyckliga behandling. Rörande yttrar sig frälsebondens klagan i en visa, diktad 1668 af Niels Hansen och kallad ,Rusticus queribundus, den klagande bonden. Vi anföra nägra versar: Jeg er en bondemand Utaf et foragtet stand, Ringaste bland alle. Kjöbstedsmanden spotter mig, Andra månde latterlig Rusticus mig kalde. Ofte dör bort häst og ko, Ofte mistes kalf og so, Det är stor ulykke. Pengene de ere väl Saa jeg arme usle gjäk Maa slet gaa i stykke. Jeg er ikke en gang fri For min IIUsbonds hoveri, IIver dag han mig driver, Naar jeg ser postrideren Heller saa jeg Djzxvelen, Den jeg ham og giver. Svarer jeg et enest Ord, Regnes det mig som ett mord, Strax de maand mig nappe; Hen i Ilalsjern maa jeg gaa, Trehest maa jeg ride paa. Drage spanske Kappe o. s. v. Barbari. För trettio år sedan blefvo 62 judar i Ryssland kastade i fängelse på misstankar att de hade offrat kristet blod, och — såsom det icke sällan händer i Ryssland — lemnades der utan hvarken ransakning eller dom. De arma fångarne ha med undantag af en enda samtligen omkommit i fängelset, och den öfverlefvande är blind. På förbön af israelitiska föreningen (Alliance israelite), för hvilken den franske advokaten Cremieux (1848 franska republikens justitieminister) står i spetsen, har den olycklige nu ändtligen blifvit försatt i frihet. Så tillgick det ännu år 1869 uti en af Europas största stater. Spelbanken i Baden. På grund af ett i slutet af förra året upprättadt kontrakt med arrendatorn af spelbanken i Baden, skall denne sednare för åren 1S70joch 1871 betala en arrendesumma stor 500,000 floriner om året (hittills betaltes endast 300,000 sloriner), samt slutligen såsom bidrag till teatern årligen 8,000 floriner. Regeringen har, i betraktande af att det offentliga hasardspelet inom hela nordtyska förbundets område tager slut med den 31 Dec. 1872, ej heller dragit i betänkande att äfven i Baden förlänga tillståndet att hålla spelbank, ända till slutet af 1S72, men derjemte förklarat, att någon förlängning deraf under inga vilkor vidare kommer att medgifvas. Kolonien Victoria i Australien. En ko respondent till ,, Nordd. landvirthschaftliche Zeit. skildrar utvecklingen i nämnde koloni med hänsyn till åkerbruket, som nu mera och mera uttränger kreatursskötseln, hvilken förr der var hufvudnäringen. Ej mindre än 14,000 menniskor äro der nu sysselsatta med äkerbruksarbete. Man har planterat alla europeiska kulturväxter och isynerhet erhållit goda resultater med tobak och vin. Acklimatisationssällskapet utvecklar stor verksamhet, och nästan hvarje månad inför det en ny produkt. Man kan således tacka detta sällskap för att kamelen och alpackan nu höra till Victorias husdjur, att man nu hör curopeiska sångfoglars melodier vid sidan af de inländska foglarnes hesa skrik, att europeiska harar och kaniner uttränga vombatten, och att lax och floreller snart skola fylla floderna. Qvinnans betydelse. Vid en festmåltid, som Nyårsdagen gafs i Pesth för Karl Vogt, föreslog han en skål i följande roliga ordalag: I bibelns första kapitel skapade Gud, som vi veta, mannen; men i det andra märkte han, att det ej var godt att mannen blef allena, hvarför han tog ifrån honom ett refben och skapade deraf qvinnan. Nu, mina herrar, ha vi menniskor tolf refben; Adam måste således enligt allt utseende hafva haft tretton — men tretton refben har chimpansen. Adam ar alltså en chimpans och blef först genom umänget med qvinnan förädlad till menniska. Ett i sanning talande skäl att höja våra glas till en välgångsskål för det täcka könet, utan hvilket vi skulle vara — chimpanser! Skälen tömdes naturligtvis under stor munterhet. De bekanta passionsspelen i Oberammergau, hvilka äro en qvarlefva från den äldre katolska tiden och som på nämnde ort hafva bibehållit sig intill våra dagar såsom en dramatisk framställning af Kristi lidandes historia, skola i år ånyo uppföras, emedan nu det sedvanliga mellanrummet af 10 år är förlupet. Man har mycket brådtom med förberedelserna och dessa hafva redan kommit så långt, att åskådarplatsen, som upptager omkring 15,000 qvadratfot, nästan är färdig. Man arbetar flitigt på dekorationerna, och oberammerganerna vänta ett mycket talrikt besök. Något om Kina. (Meddeladt Landskrona tidning). Prosten och kyrkoherden i IIerslof och Woxtorp af Ilallanda jän, doktor Pehr Osbeck, död å förstnämnda ställe den 23 December 1803, var en namnkunnig botaniker och samtidig med Linnå. Osbeck, i ogenskap af skeppspredikant, medföljde den 20 November 1750 svenska ostindiska kompaniets skepp Prins Karl på dess resa till Kina, derifrån skeppet, som förde 132 mans besättning, återkom till Göteborg den 26 Juni 1752. Den dagbok, som Osbeck förde under resan, är tryckt i Stockholm hos Grefing 1757. Om man rörande kinesiska förhållanden läser denna bok samt , Verldsomseglaren af Dumont. Ad Urvill, resorna omkring jorden af Otto von Konebue, Sten Bille, Fregatten Eugenie, en verldsomsegling, af N. J. Andersson; Voyage en Chine, par Ivrien de la Graviere o. s. v., så återfinner man i dem alltid samma Kina undey oförändrade yttre förhållanden. Likväl förekomma i Osbecks dagbok åtskilliga anmärkningar, som synas förtjena att anföras, helst derför att de, såvidt ins. miunes, saknas hos de andra författarne. Sålunda såg jag, säger Osbeck, under mitt vistande i Kanton aldrig någon drucken kines bland en så stor myckenhet. Redan år 1751 hade kineserne antagit decimalsystemet. Ilärom yttrar författaren: ,,Om kineserno förstode att räkna med siftror, så skulle deu oå oförlikneligen fort, emedan deras mått, vigt och penningeräkning är indelt i tiondedelar och behötrxes ingen division; ty om jag t. ex. hav 464 kanderin, så ser jag straxt att det är 4 tel, 6 mes och 4 kanderin. Om kinesernas bildning säges: ,Utom observa