Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1870, sida 2

böteborg d. 10 Japaari. Med anledning af de båda utnämningarne inom postverket, som meddelas på ett annat rum i dagens blad, yttrar Dagl. Alleh:a följande: ÖDÖbe i fråga varande utnämningarna äro den af t. f. postdirektören vid Stockholms postkontors afdelning för afgående poster P. W. Edholm till postinspektor i Vesterås samt af majoren vid Smålands grenadierbataljon frih. C. E. Fock till postmästare i Falköping. Den sednare utnämningen är mindre att fästa sig vid; den ser ut för att vara en koncession för att vinna ett högre mål. Den förra är deremot så mycket mera glädjande, som den bevisar, att vi i våra offentliga förhållanden oupphörligt, om ock långsamt, gå framåt för att komma ur det oefterrättlighetstillstånd, i hvilket vi befunnit oss och ännu i många afseenden befinna oss inom åtskilliga af våra förvaltningsgrenar, isynnerhet i hvad som rör befordringsväsendet. Hr Edholms utnämning kan helt enkelt betraktas såsom en systemförändring, till hvilken vi visserligen hafva redan förut sett några tecken, men icke något af så stor betydelse som detta. Det har länge varit en rättmätig orsak till klagan inom postverket, att alla något så när fördelaktiga postkontor ovilkorligen skulle bortskänkas åt utom postverket stående tjenstemän, hufvudsakligast militärer. Det gick vissa tider så långt, att verket till och med började anses såsom en pensionsanstalt fär militärer eller såsom ett slags bihang till armöns pensionskassa för att åt de gynnade derinom fylla de otillräckliga, derifrån utgående penningebeloppen. Detta nindrar oss visserligen icke att villigt erkänna, att vår aktade officerskår ganska väl behöfver både högre lönebelopp och högre pensionsförmäner. f) Att sådant ) Såsom regel saknar detta påstående, enligt vårt förmenande, all giltighet. Man bör väl vid detraktande af en lön också se till huru mycket öntagaren derför uträttar. Red:n af H.-T.