Finland. I Hels. Dagblad af den 31 Dec. läses bland annat: . Tack vare en gynsam skickelse kunna vi taga afsked af det förflutna året under helt andra och mera glädjefulla förhållanden, än vårt folk på länge upplefvat. Huru många gånger har det icke under mer än ett årtionde måst gå det nya året till möte med säker visshet om förestående elände och ett genom upprepade felslagningar alltmera försvagadt hopp om ett slut på nöden! Huru ofta har icke under dessa sednaste tider nyårsaftonen varit för vårt folk endast en maning att bereda sig till uthärdande af nya lidanden! Nu har dock bladet en gång vändt sig. Vi veta visserligen icke, om det kommande året skall blifva ett godt eller ett dåligt år och om det skedda omslaget skall blifva bestående. Men vikunna åtminstone börja det nya årsskifte, som inträder, med bättre motståndskraft, i händelse olyckan åter skall infinna sig, och med bättre mod att begagna oss af de lyckliga förhållandena, ifall sådana sortfarande komma att förunnas oss. Årets skörd har varit god och tillfredsställande samt har något påskyndat den återgång från nöd till välstånd, som redan genom fjolårets för de nordliga länen af landet fördelaktiga äring påbegyntes. Äfven Nyland och sydvestra Finland, som då i sin tur hemsöktes af en mindre gynsam årsvext, ha under detta år fått åtnjuta ett fruktbart års välsignelser. Lador och förrådshus stå derföre nu jemförelsevis fyllda, och landets ivfvor hafva till en betydlig del blifvit botade, om än mycket ännu återstår. Och ha äfven efterkänningar af den långa olycksperioden ännu allt fortfarande framträdt i konkurser m. m., så är dock den ekonomiska ställningen obestridligen stadd i en öfvergång till det bättre, hvilket äfven bland annat gifvit sig tillkänna genom en betydligt ökad export. — Men icke blott på det ekonomiska området har årets fruktbarhet visat sin verkan. Det återvändande välståndet har gifvit folket mod och medel att tänka äfven på sin andliga framtid, och i den mån det materiela trycket blifvit mindre, har det med tilltagande omsorg fortsatt det redan under de hårdaste missvextåren mångenstädes påbörjade arbetet med folkskolors inrättande. Skörden från åkrarna har blifvit förvandlad till ett andligt utsäde, ur hvilket en gång ett nytt lif för Finlands folk med Guds hjelp skall uppvexa. Vårt folk har derföre allt skäl att vid utgången af detta år vara tacksamt mot försynen, som förunnat det att en gång, eftor många och långa lidanden, få sluta ett sådant med tillfredsställelse och förtröstan. — Uanhöbanan. Vi hafva, yttrar Hels. D, redan nämnt att underrättolserna låta gynsamt från kommissionärerne för Hangöbanan. Det heter nu med visshet att affären skulle vara fullkomligt betryggad hvad de erforderliga medlen beträffar. — I Hels. Dagblad läsas följande mystiska ord: Tryckfriheten — om man här ens kan I begagna detta uttryck — säges åter hafva blifvit ytterligare kringskuren.— — — — DÖ Dödsfall. Juldagen på förmiddagen afsomnade i Åbo bergsrådet, brukspatronen och innehafvaren af Carl XIV Johans I medalj Lars Magnus Björkenheim, i sitt 77:de lefnadsår. Son till brukspatronen Bengt Magnus Björkman och dess fru Ulrika Magdalena Levin erhöll den framlidne sin första undervisning i föräldrahemmet och inhemtade derefter grundligaro sstudier vid den förträffliga läroinrättning framl. majoren de la Myhl anlagt å Maanpäå i Rimito. Ingick derefter i krigstjenst, då han anställdes vid k. lifgardet till häst och bevistade med detta regemente 1814 års kampanj samt intagandet af staden i Paris. Gick kort derefter i rysk tjenst, I då han anställdes som löjtnant vid Kiewska dragonregementet. Emottog, efter sin fars frånfälle, Kimo, Orisbergs och Oravais bruksegendomar i Österbotten, då han tog safsked från krigstjensten med kaptens namn, heder och värdighet. Adlad 1834. Bergsråds namn, heder och värdighet 1863. — Bergsrådet Björkenheim, som hade deltagit i begge de sednaste landtdagarna, var fen fint bildad umgängesman och en 1edpbar medborgare. Mången kärlekens och svänskapens tår faller på den gamles bår. (Å. böteborg d. 10 Japaari.