Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1870, sida 2

stod stilla en stund och såg efter honom, frammumlande några otydliga ord. Derpå drog han kappan omkring sig och aflägsnade sig, äfven han. Nils Bosson hade under hela detta uppträde förblifvit orörlig i skuggan vid ett utsprång af muren. Han kände på det närmaste de framträdande och samtalande personerna, men han var så gripen af allt, så väl botgörarens vilda sjelfbestraffning, som de båda riddarnes ord, att han icke ens tänkte på, om han skulle stiga fram och gifva sig tillkänna, eller förblifva en osedd åhörare. När först den tanken uppstod hos honom, att han borde framträda, var det redan för sent. Emellertid var detta sammanträffande och de ordade orden mellan de två min, hvilka nu voro de förnämsta i Sveriges rike, liksom framskickadt i hans väg af en högre hand för att låta honom kasta en blick in i de förhållanden, mellan hvilka han sjelf snart borde välja, då han skulle börja handla på egen hand. Valet blef dock svårt. Det öppna, manliga, ridderliga, om ock något häftiga och oöfverlagda i Erik Pukes hela väsende kunde ej annat än djupt tilltala ynglingens sinne. Men dessa egenskaper tycktes äfven finnas hos marsken, och båda sade sig vilja träda i Engelbrekts fotspår. Ilvad den förre sramkastade såsom beskyllningar mot marsken, kunde vara en följd af afund eller vara förstoradt i herr Eriks uppbrusande sinne. Dock kunde Nils Bosson icke neka för sig, att hvad han hört om riksföreståndarevalet i Stockholm, som helt plötsligt anstäldes i början af året, och hvarvid Engelbrekt förbigicks, emedan endast herrar voro de väljande, ehuru visserligen marsken sedan måste dela makten mellan sig och Engelbrekt, såsom redan beslutadt var på herredagen i Arboga, — han kunde ej förneka för sig, att detta stälde marsken i en mindre vacker dager. Var det nu äfven sant, hvad som herr Erik lät framskymta, alt marsken genom Johan Carlsson (Ferle) förstått vinna Nyköping och att detta hemliga spel