Naturligtvis ökar detta icke ifvern att snart aksluta studiekursen, men då ändteligen tiden är ute, och studenten, vare sig han absolverat sin examen eller ej, nu såsom en till åren mognad man inträder i lifvet, så är han ställd i stora svårigheter för sin existens. Gradpasseringen i embetsverken är långsam och medlen för dess uppehållande — skuldsättning. För de praktiska värfven är han för gammal och beqväm. Do medel, som voro egnade att. hjelha, hafva tjenat att stjelpa, d. ä. att förslappa en kraft, som kunnat blifva nyttig om den blifvit använd på sin rätta plats, och låta de bittra bekymren följa på beqvämligheten. Vi tro alltså, att man gör väl uti att icke längre fullfölja dessa välgörenhetsyttringar, då äfven våra svenska universiteter numera äro rikt begåfvade. De som vilja gifva något till sådana läroverk borde heldre anvisa sina medel till undervisningens och vetenskapens tjenst, Vare sig för samlingar eller lärostolar, än öka antalet af de s. k. stipendierna.