Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1870, sida 3

Traupmann inför domstolen. (Forts. från gårdagen I det föregående har ver! förloppet af delserna blifvit framstäldt. Vi meddela nu den sista lögnhistoria Traupmann uppdukat i hopp att domstolen, bedragen af henne, skulle finna förmildrande omständigheter vid hans brott. Ilon innehålles i följande skrifvelse från Traupmann till kejserlige generalprokuratorn: UHr generalprokurator! De verkliga fakta äro Den 15 Aug 5 rraskade jag i Cernay tre personer, då de höllo på att begå en stöld. Alla tre arbetade i Mublhausen. En af dem är omkring 40 år gammal, den andre 32, den yngste 26. Det var den yngste jag igenkände, när de vid mitt annalkande tözo till flykten. Dagen derpå skref jag ett br man, hvari jag sade, att jag igenl han läst bretvet, trodde ban, att honom, hvilket ingalunda var min a Söndag kom ban med de begge andre männen till mig och bad mig tiga och erbjöd mig tillochmed pengar, hvilket anbud icke emottog, men jag lofvade dem att ingen . Alltsedan dess har jag stått i en viss beröring med dem. Den 9 Dec. reste jag till Paris; jag atersåg dem icke förr än vid min hemkomst d. 9 Mars 1869. Den 28 Maj reste jag till Roubaix, der jag gjorde Jean Kincks bekantskap under förut omtalade omständigheter. En dag kommo vi att a om falskt mynt, och jag märkte, att han hade stor lust att veta, huru falskmyntare bära sig åt. N. jag samma afton kom hem till min bostad, fann jag ett bref från min familj, hvari de underrättade mig, att vi förlorat en process, som vi hade med en man vid namn Ilatterer, vår förre bolagsman. Det var höjden af vårt clande. Jag grubblade på huru jag skulle kunna hjeipa mina föräldrar och kom då på tanken att draga fördel af Jean Kincks snikenhet. Jag bade sagt honom, att jag och tre andra hade myntat falskt, att vår verkstad fanns under ruinerna at ett gammalt slott, att vi redan hade myntat länge, men att redskapen, som vi användt, gick mycket långsamt, att om vi hade 5,000 francs, kunde vi anskaffa allt som behöfdes för att mynta så fort som möjligt, men att viicke ville bringa något falskt mynt i rörelsen, innan vi hade gjort tillräckligt mycket. Jag sade honom, att om ett enda mynt blefve upptäckt som falskt, skulle vi icke kunna bringa de andra i rörelsen, utan vi borde gifva ut allt på en gång. IIan svarade, att om jag ville visa honom allt, och att om mina medbrottslingar dertill samtyckte, ville han förena sig med oss och tillskjuta penningar tör behöfliga maskiners anskaffande. Jag sade honom, att jag skulle skrifva härom till mina medbrottsli öra, hvad de sade derom, och verklig jag också till de tre mänren i Miihlbausen, I brefvet lät jag dem veta, att Kinck skulle komma till Cernay, och att jag skulle, föra honom till slottsruinerna, att de skulle antalla oss der, fråntaga honom pengarne och ily. efter skulle jag säga honom, att eftersom han icke mer hade pengar med sig, kunde jag ingenting visa honom, och dermed skulle det vara slut. Sedan skulle vi dela pengarue emellan oss. Mellan Kinck och mig öfverenskoms, att jag, efter hemkomsten till Cernay, skulle gå och se efter, om allt vore i orduing uti det underjordiska rummet, och att jag skulle hyra en kammare åt honom, samt derefter skrifva till honom, att han genast skulle komma till Cernay. Den 18 Aug. reste jag också från Roubaix, d. 20 kom jag till Cernay, och d. 21 skickade jag honom ett bref, som rättvisan har i händerna. I detta bref bad jag honom komma till Cornay och sade, att hans hustru borde vaka natten till d. 2 Sept., då vi skulle återkomma till Roubaix med en liten koffert full med folskt mynt, på det att barnen icke skulle märka något. Den 24 fick jag ett bref, hvari han sade, att han skulle komma d. 25, men att han ännu icke lyftat pengarne hos sin bankir, men att han skulle taga en ve med sig, och rt han fannit, att jag talat sannt, skulle han a vexeln till Roubaix till sin hustru, som då genast skulle skicka F till denne unge — arskodde genast mina tre medbrottslingar och sade, att han skulle komma den 25; men att