Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1870, sida 1

betarefamiljer. Man måste till en icke ringa del tillskrifva denna bok hedern af det nu så lifligt väckta intresset för fattigvärdsförhållandena och många af de efteråt träffade ändamålsenliga åtgärderna. Det första man gjorde, var att söka efter orsakerna till den stora likheten mellan fattigvården och danaidernas såll, så att allt hvad man öste deri dock ej förslog, medan fattigdomen tvärtom tilltog alltmer och hotade att växa befolkningen öfver hufvudet. Skulle den möjligen ligga deri, att hjelpen ännu är för ringa i förhållande till behofvet, att både den offentliga fattigvården och den enskilda välgörenheten böra sträcka sig ännu längre innan nöden kan bli afhjelpt: Det ligger nära tillhands att besvara denna fråga med nej, och detta har äfven sbett från kompetent håll, ty en tydlig fingervisning härtill förefinnes i den egendomliga likheten mellan fattigdomen och Faraos sju magra nöt, hvilka uppslukade de sju feta, men dock förblefvo lika magra; trots allt hvad som användes på den, tilltager fattigdomen dock beständigt, istället för att aftaga. Orsakerna måste sökas i flera olika förhållanden. Utom den med folkmängden äfven tilltagande pauperismen, ligger, så besynnerligt det än låver, en hufvudorsak snarare deruti, att det gifres för mycket, än deri, att det gifves för litet. Vid den fullkomliga brist på organisation, som utmärkte den offentliga och ännu mera den privata fattigvården, i det intet spår at samverkan fanns mellan dessa båda, och vid den lika fullkomliga bristen på förbindelse mellan de många privata välgörenhetssällskaperna inbördes, var det helt naturligt, att hjelpen i många, ja måhända de flesta fall, tvärtemot att gagna, just verkade skadligt. Den oändliga och onödiga förgreningen af välgörenheten gjorde det lätt för enhvar industriös fattig, som uppgifvit sjelfkänslan och den äkta stoltbeten, att skaffa sig hjelp af alla slag och från många håll. De fattige hänvände sig till både den offentliga och den privata fattigvården, för att skörda på båda hållen. Iljelpen var vid mångfaldiga tillfällen orimligt frikostig; den har alltför litet sett sig riktigt före innan den trädde emellan och nästan aldrig gjort klart för sig sjelt det mål, till hvilket den måste sträfva, och de principer, som borde följas. Man uppfyllde skriftens ord att ej låta den ena handen veta hvad den andra gör så väl, att enhvar blott någorlunda utspekulerad fattig, som förstod att lägga sina krokar rätt, kunde skörda både ipåse och säck, och i många fall var det så långt itrån att något gagn stittades härmed, att man tvärtom just gjorde det onda värre. Huru man härvid gick tillväga, derom lemnar en författare, som eger en noggrann kännedom om dessa förhållanden, en karakteristisk skildring. Om en fattig arbetare ser sig omkring bland sina kamrater, så skall ban finna, att mångfaldiga bland dem, hvilka ha samma förtjenst som han och ej flera barn, utan mindsta betänkande stilla sig under fattigvården antingen såsom fasta allmosehjon eller åtminstone för att åtnjuta tillfällig hjelp om vintern. Det ligger ju icke den ringaste skam häri, hvarför skulle han då icke äfven göra det? san ser, att de aldrafärsta bland hans jomli kar bekymra sig synnerligt om att ti på framtiden; vintern med dess ringaro ubete och större utgitter slår man sig nog igenom, fattigvården lemnar brödhjelp, bespisningsföreningen middagsmat, i fall det ir många barn, i alla händelser har man sina ,,smulor, som man kan belåna på pantläneinrättningen och få hem igen till sommaren, när arbetet blir bättre. Och på samma sätt som i afseende på vintern, så tänker man äfven beträffande sjukdom; let är ju icke sagdt, att man blir sjuk, och skulle det ske, så lemnar fattigvården ri medicin och skötsel eller fri sjukhusvård, familjen får under tiden hjelpa sig med ,,smulorna. Att betala till en sjukkassa, af hvilken man icke vet, huruvida man får något gagn, lönar ej mödan. Skall ett barn konfirmeras, nå så finnes det ju föreningar, som uppkläda konfirmanter, och hvarför skulle man ej få hjelp, lå så många andra, som ej äro i större behof, få sådan? Så resonnerar man, och emellertid lefver man godt så länge man har god förtjenst, slår sig igenom bäst man kan när det kniper, blir småningom vand att lefva som himmelens soglar, hvilka ej tänka på morgondagen, ehuru man visserligen borde veta, att man ej finner sin föda så lätt som de. Kommer så en allvarsam sjukdom eller någon annan olycka, som räcker längre än ,smulorna, ja Ö ligger man der i den djupaste nöd, men så finnes det, Gudskelof, också goda me. niskor och så ,är det mycken hjelp att få, mycket mera än förr i verlden . Hvad blir det vid sådana resonnemanger af sparsamheten, nykterheten, tarfligheten, förnöjsamheten och alla de fattiges andra dygder? Ungefär samtidigt med, att denna upptäckt gjordes, hade äfven det af stadsfullmäktige nedsatta utskott, som skulle undersöka fattigvårdsförhållandena och föreslå reformer i det offentliga fattigväsendet, afslutat sin verksamhet, för hvilken jag på sin tid utförligt redogjort. Af dess betänkande erhöll man en ännu tydligare inblick i de förtviflade förhållanden, som herrskade inom den offentliga fattigvårdens olika anstalter, och häraf framgick