Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1870, sida 1

Julen är nu lyckligt öfverstånden, hel soch hållet på vanligt sätt. Som vanlig var det ,julexposition i alla butiker; tidningarne syntes de vanliga stora julan nonserna; hela dagen, men isynnerhet pi aftnarne, böljade en talrik menniskomass: genom gatorna och fyllde butikerna, hvar ifrån de lastade med tunga bördor åter vände hem; de vanliga julindustrierna flo rerade; kort sagdt — allt var sig likt Hur julförberedelserna träffas i Köpenhamn har jag redan förlidet år skildrat, och de finnes således ingen anledning att i å1 ånyo behandla detta tema, då dylikt alltid såder temligen förblir sig likt från det ens året till det andra och då det dessutom synes mig, att expositionerna denna gång icko erbjudit samma intresse som vanligt Men julen är icke blott de glades fest: vid ingen annan högtid öppna sig kassor och hjertan så beredvilligt, som vid denna, för att begåfva de behöfvande, och den kända Köpenhamnska välgörenheten antager isynnerhet vid jultiden storartade dimensioner. Det torde derför måhända vara af intresse att begagna tillfället för att asta en blick på den välgörenhet, som utöfvas här i staden, och det torde just nu vara desto större anledning härtill, som de sträfvanden, hvilka gjort sig gällande ör att motverka den växande fattigdomen, just för närvarande organiserat sig tillatt på ett kraftigt och energiskt sätt motverka olyckans och eländets fruktansvärda följder. Köpenbamn är — och med rätta — bekant för sin välgörenhet. Det antal friboningar och milda stiftelser, som finnas här, den mängd legater för alla upptänkliga slag af behöfvande, som här utdelas, och de mångfaldiga välgörenhetsföreningar, som existera här på platsen, skall man säkerligen icke så lätt kunna uppvisa maken till i andra städer af Köpenhamns storlek. Härtill kommer ytterligare de betydliga summor, som den enskilda välgörenheten med rund band utdelar, icke blott i form af bidrag såsom medlemmar af de olika välgörenhetssällskaperna, utan äfven till tiggare och i anledning af de mångfaldiga upprop, som nästan dagligen riktas till densamma och som alltid finna öppna hjertan. Ett par exempel från den aldrasista tiden visa tydligt nog, hur stor beredvilligheten är. Då för några veckor sedan en eldsvåda utbröt, vid hvilken flera äldre och barn, tillsammans 7 personer, ledo en förfärlig död, medan flera andra, och dertill af den fattigaste klassen, förlorade alla sina lösören, kläder och verktyg, satte välgörenheten sig genast i rörelse; teatrarne och musiklokalerna gåfvo extraföreställningar till förmån för de brandskadade, och under loppet af några få dagar inkom en mycket betydlig summa. Itt par dagar före jul lästes i en härvarande tidning en gripande skildring af enstaka usla nästen bär i staden, hvilken slutade med en uppmaning att till Julen bereda någon glädje äfven åt dessas olyckliga invånare. Oaktadt man kunde säga åt sig sjelf, att menniskor sådana som de, hvilka lefde här, ej stodo att rädda, och att deras olyckor i regeln vore sjelfförvållade, inkom dock blott under de tvenne första dagarne öfver 200 rgsdlr. Jag vågar ej nämna någon summa såsom norm för hvad den privata fattighjelpen presterar under årets lopp; en sakkurnig man har anslagit det belopp, som årligen bortgifves här i staden af legater, milda stiftelser, välgörenhetsföreningar 0. s. v. till mellan 6och 700, 000 rgsdlr, men härtill måste ännu läggas hvad som bortgifves utan att gå genom någon af dessa institutioner, och vill man bilda sig ett riktigt begrepp om välgörenheten, måste slutligen härtill läggas, att den offentliga fattigvården använder omkring en half million om året. Med sådana belopp, med så ofantliga Nm a TI PeÖ