Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1870, sida 2

1815 nedlagt det, lyckliga i den tron att, om de dyrt fått betala sin erfarenhet, deras barn åtminstone skulle ha gagn deraf. En ung publicist, som ej skytt någon ansträngping för att komma sanningen på spåren, hr Paul Leroy-Beaulieu, beräknar, att från 1853 till 1866, det vill säga från Krimexpeditionen till slaget vid Sadova, krigskostnaderna hos de så kallade kristna folken uppgått till nära 43 milliarder francs. At denna oerhörda summa falla visserligen ej mindre än 35 milliarder ensamt på det borgerliga kriget i Amerika, ett krig utan exempel i verldens historia. Frankrikes andel utgör omkring 3 milliarder. Det är till detta pris våra segrar på Krim, i Italien, Mexiko, Kina eller Cochinkina stå oss. När man tänker på hvilken mängd af jernvägar, kanaler, vägar och skolor man med en dylik budget skulle kunnat bygga, kan man vara berättigad att anse 3 milliarder för mycket, till och med för lagrar. Men hur stor denna siffra än är, är hon dock långt ifrån att angifva hela förlusten. Utan att tala om de härjningar och ruiner, som kriget strör omkring sig på sin väg, måste man till omkostnaderna lägga ersättandet af den förbrukade materielen och de mer än väl förtjenta pensioner man måste betala de blesserade eller dekorerade soldaterna. Den ärofullaste fred för alltid med sig i släptåg en tillökning af den normala armåbudgeten. IIäraf ha vi någon erfarenhet. Men ej nog härmed: ,kriset, säger med rätta Jean Baptiste Say, kostar mera än det kostar; det kostar derjemte allt hvad det hindrar arbetet att vinna. Det är det plötsligt afbrutna arbetet och den förlamade handeln, det är efter segren som etter nederlaget en tillökning i statsskulden, det är en beständig, på industrien lagd beskattning, som fördyrar produktionen och i samma grad minskar förbrukningen. Vi ha nu alla år under ett halft sekel betalt 1815 års krigsskatt och femtio år bärefter skall stadsskuldsbudgeten göra det omöjligttör våra barn att glömma våra segrar. Slutligen är det den för lång tid rubbade allmänna tryggheten, det vill säga minskningen af arbetet, denna stora källa till elände. Se der hvad äran kostar! Och likvål kunde folken skatta sig mer än lyckliga, om de sluppe till detta pris, och om kriget, som lefver af deras frånröfvade egendom, ei äfven toge ifrån dem det renaste af deras blod. När man använder så mycket penningar på fullkomnandet af konsten att förgöra folken, kan man svårligen undgå att ernå det önskade resultatet. Hr Leroy-Beaulieu beräknar till nära 1,800,000 antalet af de män, som kriget från 1853 till 1866 medelst stålet, blyet eller sjukdom bortryckt. Af denna siffra falla 800,000 på amerikanarnes del och den återstående millionen på Europas. Krim kostade oss mer än 95,000 man, Italien nära 8,000. Lägga vi härtill dem, som stupade i Mexiko eller på de andra transoceaniska expeditionerna, göra vi oss säkerligen ej skyldiga till någon öfverdrift, om vi uppskatta franska armåns förluster på fjoron år till 120,000 man. Och dessa etthundrajugo tusen unga män, landets blomma och rikelom, ha fallit, ej i försvaret för det hotade fäderleslandet, utan för att tjena mer eller mindre Jyckiga politiska kombinationer! Utan att höra hvarcen till de missnöjda eller filantroperna kan man hsklaga så mycket utgjutet blod.