Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1869, sida 2

Jag lemnade staden och skyndade ut på landet. Harm, en ursinnig harm, qvalde mig. Det var omöjligt att misskänna det skäl, som hade föranledt Assja att förändra mötesplatsen; hvarför hade jag ej förstått uppskatta hvad det måste kostat på henne att gå till gumman, hvarsör hade jag ej qvarhällit henne? På tu man hand med henne, i det ensamma, dunkla rummet, hade jag haft hjerta — att stöta henne ifrån mig, till och med göra henne förebråelser. — — Och nu förföljde mig hennes bild, jag gjorde henne afbön; likasom eld brände mig minnet af detta bleka ansigte, dessa fuktiga, skygga ögon, det upplösta håret omkring den nedböjda nacken, hennes hufvuds ljufva ansmygande till mitt bröst. — Er — — ljöd ännu hennes hviskning i mitt öra. — Jag har