Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1869, sida 2

möte genom tillkännagifvanden i tidningarne ,Roma och ,Popolo dtalia, de enda, som bade öppnat sina spalter för meddelanden om förhandlingarne. Man ser häraf, att prefektens förbud icke gällde antikonciliet som sådant, utan endast det enskildta möte, på hvilket de revolutionära ropen hördes, samt antikonciliets hållande på det förenämnde stället. Man sökte således efter en annan lokal, men den var svår att finna, i det ett ,,doldt inflytande stängde alla portar. För att sysselsätta deltagarne i mötet, aftryckte , Popolo dItalia ett bref från den utmärkte historikern Joseph Ferrari, medlem af deputeradekammaren, i hvilket denne inbjudits till antikonciliet. I sitt svar afslog Ferrari att komma till Neapel, enär göromålen i deputeradekammaren upptaga hela hans tid, och han yttrar sig derefter sålunda: Dessutom — hvad skulle min närvaro i konciliet tjena till? Tillåten mig säga, att vi icke böra hålla antikoncilier, likasom vi icke böra proklamera motpåfvar, eller uppsända mot-böner, i det vi anropa de heliga i en himmel, somestrider mot paradiset. Vi äro fria och vi äro tänkare; friheten har under tre århundraden kämpat mot kyrkans enhet, auktoritetens herravälde, hierarki; vår styrka består uti att ställa otaliga sekter och religioner mot densamma; att vara hvar för sig vår egen påfve med förmåga att dela och åter dela i det oändliga hvarje iragment af den katolska enheten, i det vi likna Luther och Descartes, hvilka togo samvetets diamant ur påfvedömets kolossala borg. Låtom oss således icke taga exempel af våra fiender, utan bekämpa dem, icke med deras vapen, utan med våra. Låtom dem sjunga sina böner, vi vilja läsa våra böcker; låtom dem söka att vinna heligheten genom fasta, vi vilja söka den genom arbete; låtom dem hålla församling i Rom, vi vilja fortfara att vara i verlden; låtom dem inskärpa tron, vi vilja lyssna till vetenskapens röst; låtom dem t. o. m. döpa nyfödda; efter vår åsigt kan hvarje menniska, som är begåfvad med förnuft, frälsa sig sjelf. Omsider lyckades det medlemmarne af antikonciliet att få samlas i hotell Newyork. Men då man skulle afhandla frågan angående program och dagordning, mötte de franska delegerade med ett fullfärdigt program, uppgjordt af deras komitenter och antaget af de delegerade i öfverensstämmelse med läran om det imperativa mandatet. De franska deputeradena ville icke diskutera om grunderna för de blifvande förhandlingarne, utan pätvinga församlingen den basis de medförde. De fordrade framförallt, att det skulle utfärdas en formlig förklaring i atheistisk riktning; om icke, ville de ej hafva något med konciliet att skaffa. Församlingen, som består af c:a 60 personer, ville emellertid icke tåla detta tyranni, nekade att afgifva den äskade förklaringen och ämnade hålla sig till den basis, som föreslagits i en kommission af 3 medlemmar: Ricciardi, Mata, Ovary, Ludeking och Regnard. Den sistnämnde, delegerad från Paris, utgjorde minoriteten och vidblef nödvändigheten af den atheistiska förklaringen. Antikonciliet höll således på att sprängas af oenighet, då lokalens egare kom med ett quos ego; han underrättade nemligen medlemmarne, att de icke längre fingo hålla möte i hans lokal. Följaktligen voro fritänkarne åter bragta derhän, att de i Neapel icke kunde finna någon plats, der de kunde få hålla till. Värden gjorde, hvad prefekten icke hade förmått; han upplöste definitivt konciliet. Ledarne af detsamma hade nu intet annat att göra, än att underrätta allmänheten om, hvad man hade velat uträtta, och hvarföre detta icke kunnat ske. Antikonciliet meddelade derföre följande aktstycken: 1) en förklaring från komitn, undertecknad af presidenten för antikonciliet; 2) en framställning af de grunder för förbandlingarne, som föreslagits af kommissionens majoritet, och 3) en framställning af den basis, som var föreslagen af minoriteten, nemligen Regnard från Paris. I det förstnämnda aktstycket, som är undertecknadt af Joseph Ricciardi, uppskjutes antikonciliets möte tills Maj 1870, då man skall mötas i Schweiz, ,på en fullkomligt fri grund, med en fritänkarekongress, som redaktionen af ,,Le Rationaliste i Geneve föreslagit, och derefter nedlägges protest mot det våld, som utöfvats mot antikonciliet. Det andra aktstycket, undertecknadt af c:a 60 medlemmar, lyder väsentligen sålunda: ,, Vi undertecknade proklamera det fria förnuftet gentemot den religiösa auktoriteten, menniskans sjelfständighet mot kyrkans och statens despoism, folkens solidaritet mot alliansen melan furstarne och presterna, den fria skoan mot den af presterna ombesörjda unlervisningen, rätten mot privilegiet. Derefter uttalas , nödvändigheten af att afskaffa hvarje officiel kyrka, och det heer, att ,,qvinnan bör befrias från de skamiga band, som kyrkan och lagstiftningen ägga på hennes utveckling. Det tredje, f Regnard undertecknade, aktstycket har ill öfverskrift: ,,De parisiska sritänkarnes orogram och innehåller följande: , Fri