AL På väg till Gagins den följande dagen frågade jag mig ej sjelf om jag var förälskad i Assja, men jag tänkte mycket på henne; hennes öde intresserade mig, och jag gladde mig åt vårt oförmodade sammanträflande. Jag insåg att jag först sedan gårdagen hade lärt känna henne: hitintills hade hon vändt sig ifrån mig. Oeh nu, sedan jag slutligen lärt känna henne, i hvilken tjusande dager framstod ej hennes bild för mig, huru ny och med hviken hemlig förtrollning log den ej mot mig! — — Jag skred raskt framåt på den välbekanta vägen, och såg på afstånd det hvita, lilla huset, jag tänkte ej på framtiden, — tänkte ej ens på morgondagen; jag kände mig så väl till mods. Assja rodnade då jag inträdde i rum