Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 2

det vi saknade ett advokatstånd. Nu synes man emellertid i Norge vara benägen att låta äfven denna betänklighet vika, sä mycket mer som enahanda anordning vidtagits äfven mellan slera politiskt åtskiljda stater. ÄÅtminstone för närvarande, yttrar en norsk tidning, är det vi norrmän, som mer än svenskarne ha behof at att genomföra förslaget. Saken synes vara påtagligt rigtig, som den alltid varit; men intet steg dertill bör tagas från svensk sida. Med all aktning för norrmännen kunna de ej frånkännas den svagheten, att vilja visa sin sjelfständighet i att afslå alla anbud från oss, vore de än så fördelaktiga för Norge sjelft. Det tillkommer oss ej att mer än en gång göra sådana anbud, hvaremot det vore en ovärdig tyckmyckenhet, om vi skulle utöfva repressalier, när saken framställes från Norge. Hvad här blifvit sagdt om lagen rörande domars exsekutiva kraft gäller ock om den nu hvilande nya riksakten. Den är så uppenbart partisk för Norge, att det har erfordrats stor sjelfförsakelse, ja, vi kunna väl säga högsinthet, från svensk sida, att vilja antaga densamma. Men har den ärligt och broderligt räckta handen blifvit af Norge tillbakastött, såsom den synes komma att blifva, så är det Norge, som får taga det nästa steget. Vi säga detta utan all bitterhet, hvilken vi ej känna, emedan det finnes så mycket hos våra norska bröder som vi högakta men äfven Sveriges folk har en sjelfkänsla som man bör veta i Norge att litet mers beakta än som tillförene ofta skett. Må man således nu i Norge uppgörs förslag till en ömsesidig lag om domar: exsekution, och må den, efter det den an tagits af Norges statsmakter, framlägga inför Sveriges riksdag, men icke förr!