ö UTEIKES. TYSKLAND. t om den preussiska statsskuld kor ring har af deputeradekammaren blitrit antaget med betydlig majoritet. Finansministern Camphausen har således segrat, enär det knappt kan antaherrehuset skall åtaga sig ansvaets förkastande. Detta har e blott en financiell, utan äfven en poslitisk betydelse, enär millione derigenom sskola blifva d ibla till militära ända af nya lån ur smarck har för assigt a landtdagen afsluta sina arbeten i af Febrvari, samt att omedelbart rdtyska parlamentet. ÖSTERRIKE. Tillståndet i Dalmatien har på den sednaste tiden tegit en för österrikarne gynnsammare vändning. Euligt rapporter den 15 och 16 dennes från genera ren grefve Aucrsperg hade insurgemterna i Braic erbjudit att underkasta sig samt förklarat sig beredda att aslemna sina vapen. Enligt gård s telegram, ha dock dessa insurgenter återtagit sitt anbud, enär, som det vill synas, ännu strängare vilkor blifvit gjorda mot dem. Äfven hos crivoscianerna synes motståndet vara brutet; de ha nemligen begärt, att underhandlingar måtte öppnas. Om dessa underhandlingar komma till stånd och leda till det resultat, att crivoscianerna under kasta sig, kan upproret i Dalmatien anses vara slut. FRANKRIKE. Grefve Napoleon Daru, hvilken förmodas blifva president i den nya ministören, är född år 1807 och son till den bekante historieskrifvaren och statsmannen und Napoleon I, samt hade till faddrar kej Napoleon och kejsarinnan Josephine. 1S32 upptagen i pärskammaren, ut han sig i siatsekonomiska frågor samt utgaf år 1843 ett arbete med titeln: ,jern-) vägarne. Under republiken var han deputerad för La Manche, der han har stora egendomar. Efter statsstrecket var han häktad några dagar i Vincennes och återvände derefter till privatlifvet. I Aprili 1860 blef han medlem af ,,Linstitu i I ,,Gaulois skrifvez: ,,Om Ollivier inder i kabinettet, tror man, att en af hans första handlingar skall blitva att offentliggöra ett fredligt manifest, samt att permittera 100,000 man af armöen. Det! påstås, att Ollivier haft följande yttrande: Kriget är med den parlamentariska styrelsen en omöjlighet, så vida icke den allmänna meningen energiskt fordrar detsamma för att hämnas någon mot Frankrike föröfsad sornärmelse. I ett sådant fall har Frankrike alltid tillräckligt med soldater. Det synes mig derlore icke nöligt att behålla ea så stor effektiv styrka, som vi för närvarande hafva. Det försäkras, att regeringen — i fall conciliet proklamerar pätvens ofelbarhet — ndaste il uppträda derettet, huru det än må vara ammansatt, säges i så fall skola låta de rtiklar af konkordatet träda ikraft, som ittills i ästats aiseende vid, samt lessutom icke töfva att bryta med romerka regeringen. Som nan af ett telegram erfarit, har e Richemond, medlem aflagstittande föramlingen, blifvit utnämnd till senator. Franska akademien höll under förra eckan sitt årliga möte, der direktören,